Två månader

Nu har jag varit mamma i 2 månader och några dagar, så tänkte försöka få ihop ett inlägg med lite tankar. Egentligen vet jag inte vad det är jag vill få nerskrivet så det blir säkert ett råddigt inlägg.
Kan ju ställa frågan om det är som jag förväntat mig ? Jag hade svårt att fantisera om hur det skulle vara med en liten baby att ta hand om och därmed hade jag just inga förväntningar alls. Man kan förbereda sig psykiskt att bli mamma men jag tror inte man kan veta hur det är. Jag försökte förbereda mig så mycket jag kunde, tankarna blev annorlunda, från jag till vi. Och samtidigt övertyga andra om att livet inte tar slut fast vi blir 3.
Kärleken för sitt barn kan man inte beskriva, man måste känna det själv. Det är först nu som man kanske förstår hur viktig och älskad man är av sina föräldrar. Den nyfödda blir livets mittpunkt och tar upp all kärlek som man har att ge. Det är otroligt hur någon från första stund kan betyda allting för en.
Men det har inte bara varit en rosa bubbla, som många redan vet, den bubblan sprack redan efter 2 dagar och vi sattes verkligen på prov direkt. Att se sin lilla så hjälplös utan att själv kunna hjälpa, att vara så trött av oro... Ännu finns en bit av den oron kvar, för vi fick aldrig en förklaring på hennes tillstånd.
Det har varit långa nätter med ytterst lite sömn, och imellan har jag känt mig som en zombie. Ibland har jag varit så otroligt trött att jag inte orkar göra någonting, och jag har tur som har en fantastisk sambo och en familj som hjälper. Men att se Matilda växa och hela tiden lära sig nya saker gör att man orkar, att se kärleken i hennes ögon när hon tittar på en. Jag är hennes allt och hon älskar mig villkorslöst, lika som jag henne.
Sedan den biten att livet tar slut när man får barn, näe det kan jag inte påstå. Man måste mera planera och priotiera men ett barn är inget hinder. Både jag och Daniel har gett varandra möjlighet till egen tid och barnfria kvällar. Vi flänger kanske inte runt på samma sätt som förut men hit är alla vänner alltid välkomna och de kommer så gärna. Här kan vi alla umgås nästan som förut. Butiksbesök och andra besök fungerar också bra bara Matilda äter innan vi åker iväg och då har vi åtminståne 2 timmar tid på oss innan hon vill ha mat igen. Så det är inga problem. Hon somnar alltid i bilen och fortsätter sova gott i stolen fast vi flyttar henne ut och in i bilen.

Måste ännu nämna att jag läste Blondinbellas inlägg om hur det är att vara mamma och tips till andra nyblivna mammor. Blev nästan riktigt arg, för hon har inte just mycket annat att ta hand om än sin son. Ändå tipsar hon andra hur lätt det går och hur man ska göra. Vi andra har inte städerska, bykerska, hundpissar och en man som alltid lagar mat. Vi andra ska få vardagen att gå runt helt själva eller med hjälp av sambon.