6 februari 2014

12 - 12

Tre månader sedan förlossningen och vikten står stilla; 12 kilo minus sedan november och 6 kilo mera än för ett år sedan. Jag vet att 3 månader är en kort tid och att det tar tid innan det extra försvinner, men jag har inte det längsta tålamodet... Jag har gett mig själv tid till sista maj att få bort dessa överlopps kilon. Med dålig tur blir det extrem-träning i maj men eftersom jag har nästan 4 månader tid betyder det 1½ kilo i månaden och det kan väl inte vara så otroligt svårt!? Om jag ännu skulle lyckas omvandla dehär överflödiga till muskler och samtidigt nå startvikten är jag överlycklig.
Nu kommer säkert någon att tycka jag ska sluta gnälla för fet är jag ju inte. Det vet jag själv. Men nu känner jag inte mig bekväm med min kropp och vill ha min gamla tillbaka (så långt det går). Att höften blivit så bred stör mig otroligt mycke och jag hoppashoppas att det lite krymper ihop.
Det här med att träna hemma är ingenting för mig, jag har ingen som helst inspiration och övningarna görs inte ordentligt. Jag behöver gymmet eller en dragen timme för att jobba till 110%. Hemma-gymmet vi har räcker inte till. Ska ändå försöka träna här hemma. Daniel har lovat att träna med mig så jag har någon som puschar mig att göra ordentligt och till slut. Till våren ska jag också försöka ta tag i länkade igen. Vagnlänkarna jag gör flera gånger i veckan är ju nog effektiva på sitt sätt och det är ändå någonting.
I matväg har jag ingen lust att börja med olika dieter, kanske det blir någon vecka på våren men det ser jag sedan om det känns så. För att klara av en diet ska man nog vara ordentligt motiverad för att verkligen hålla sig till den. Som bäst äter jag ändå rätt så hälsosamt, gröt, sallad, grynost/fetaost, frukt och kvarg.
Dessutom har jag en snedriven bild av min kropp och det gör ju det hela ännu värre..

4 kommentarer:

  1. De där är nog en känsla jag tror inte en oförlöst kan förstå på de vise! De e ju ganska stor skillnad att plötsligt ha en "lös säck" på magen, men man kan ju int förvänta sig att man sku vara helt sig själv igen, man har ju ändå burit ett barn inom sig! Nog tycker ja de ska få synas att man väntat barn de e ju de finaste man kan åstadkomma! Men jag förstår dig 100%! De tar sin tid! Du är på god väg! int försvann mitt heller under sådär kort tid..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Värst e de att mina byxor int går på mig, dom fassnar alla på höften :( de e nog mera hur de känns än hur de ser ut :)

      Radera
  2. de e irriterande när de stannar sådär.. här ha de å stanna opp helt nu.. fast då tänker ja nu int på va å hur ja äter heller ennu fören ja slutar amma utan nu äter ja bara mycky av allt föratt de ska komma tirävklit me mjölk :D sen blir de mer lättare mat så hoppas de då sku börja röra sej igen, men förstår hur irriterande de e...

    SvaraRadera
  3. för mig tog de 10mån efter förlossningen att få vikten tibaka, utan att röra på mig någo extra, såg mera vad jag stoppade i munnen.. Och nu ett år efter så väger jag 3kg mindre än före graviditeten :) ammade bara 3veckor sen sluta mjölken komma :( men joo vet känslan när inte farkkuna går på!!

    SvaraRadera

Tack för din kommentar :)