En vecka gammal bebis

Snabbt har det gått en vecka samtidigt som förlossningen känns långt borta. Det är ju lite skillnad då vi fick fara hem från bb när lillebror var 30 timmar gammal, Matilda fick ju hem först då hon var 6 dagar gammal. Matilda fick vi ju dessutom lämna på barnavdelningen och komma hem utan baby.
Hela den här första veckan har varit fylld med gäster och sjukhusbesök. Tre gånger har vi varit till avdelningen på kontroll då han varit så gul. Igår hade det äntligen sjunkit så mycket att vi inte behöver gå på flera kontroller fast jag tycker han är jätte gul ännu. På måndagen när vi var till sjukhuset kändes det att ta nu in honom under lampan istället för att vi ska springa här varje dag. Men läkarn tyckte inte han behövde under lampan. Sku ett kontrollbesök gå fort men när man ska spendera 2 timmar på sjukhuset och bara vänta smakar det nog ganska trä! Nu får vi bara hoppas gulheten fort drar sig tillbaka.
Jag visste ju från förra gången hur det går om babyn inte äter tillräckligt och på lördagen när jag tyckte lillebror såg ut som han varit till södern bestämde jag att vi ger lite ersättning, så att vi vet att han får i sig någonting iallafall då min mjölk ännu inte stigit. På söndagens kontrollbesök ordinerade läkaren också ersättning efter varje amning för att garantera ordentligt intag. Någonting har han iallafall fått i sig då han fint gått upp i vikt hela tiden sedan vi kom hem.
Sådär annars har allt gått bra, allt finns ju i bakhuvudet och är bara att plocka fram vad gäller babyn. Han är en snäll baby som sover, äter och skiter. Hemskt lite skriker han, när han är hungrig gnyr han lite. Fast han kan nog skrika också. Han hatar att bli av- och påklädd och då kan det nog vara lite liv i luckan. De första dagarna tyckte han inte alls om rumptvätt och skrek när han blev våt men nu har han vant sig vid det så nu är det bara skönt att få rumpan tvättad. Den tvättar vi ju sådär en 10 gånger till dagen. Han har nämligen raka rör och kakkar hela tiden. Lite jobbit då det på natten också ska vara rumptvätt. 9 av 10 gånger kisar han när man byter blöja och det flyger ju lite varstans. Igår kisade han sig i örat t.ex. Kläder går det åt helt massor när han hela tiden kisar ner dom. Kisar han inte på skötbordet när man byter blöja så är han våt när man lyfter upp honom någonstans ifrån. Förra natten for det bara 3 pjamasar.. Så bykmaskinen får gå med halvfull för att han ska ha rena kläder. På dagen kan han ta 4 timmars tupplurer men på natten blir det nog inte mer än 2timmar, högst 3, mellan amningarna.

Matilda har blivit pappas flicka då det är pappa som skött henne den senaste veckan. Mig vill hon inte rikgit ha hjälp av. Hon är noga med var lillebror är men är inte destumera intresserad av honom. Vill gärna ge hans tutt och paja honom. Hon är nog mycket försiktig när hon är nära honom och ännu har jag inte behövt vara rädd att hon gör honom illa. Men visst är vi försiktiga och är med och visar hur hon ska vara vid lillebror. Hon är mera intresserad av hans saker än av honom. Om man frågar henne är det inte hennes lillebror och hon har inte blivit storasyster :D.

De första dygnen med lillebror

De första timmarna på avdelningen sov lillebror från 4 till 7, själv sov jag inte precis lika bra. Daniel kom direkt på morgonen och var där med oss. Man kunde ju bara sitta och beundra vårt lilla gryn. Mamma kom på förmiddagen och hälsade på. Det var ju något hon missade när Matilda föddes. Men lillebror bara sov och sov så att hålla honom fick bli till senare. Hela eftermiddagen var jag sedan ensam då Daniel for hem och vila. Det finns inte så mycket att göra på bb än att ligga i sängen och vila, amma och bara se på sitt sovande barn. Jag blev ganska uttråkad och kände att jag hellre sku vara hemma. På kvällen kom Daniel med nyblivna storasyster och hälsa på. Matilda var nu inte alls intresserad av babyn, hon kom dit bara och äta. Matilda fick ett paket med bilar för att all fokus inte sku vara på babyn. Innan de for hem så fick hon vara med och byta blöja babyn. Det var intressant några minuter, sedan ville hon ner på golvet. På vägen ut blev nog Matilda ledsen då mamma inte kom med och grät hela vägen hem. Inte ens fast hon fick sova med pappa i sängen var det riktigt bra.
Efter att de farit hem blev jag fast. Lillebror bestämde sig för att använda mig som tutt från kl 19 till 10 på morgonen och det blev en ganska jobbig natt. Direkt som jag lite rörde på mig började han skrika och det var inte så behagligt att äta eller gå på wc när babyn bara grät den stunden. Ville ju inte heller störa min rumskamrat med att låta honom gnälla mera än några minuter. Fast hon snarkade på hela natten så tror inte hon märkte nånting alls. Tutt hade jag inte tagit med till bb då det var så no-no med Matilda och på bb har de ju inte heller tuttar att ge. Nå på fredagsmorgonen när Daniel kom med Matilda fick de introducera tutten till lillebror medan jag duschade.
På fredagsmorgonen hade vi läkargranskning för att få fara hem. Ögonen och öronen var bra, ena örat for visserligen inte igenom men det räcker med att ett öra gör det. Vikten hade sjunkit till 3866g. Pulsen och saturationen var bra. Man såg nog att han var lite gulaktig och mätningen visade 165.
Eftersom vi åkte hem innan han var 2 dygn så fick vi en tid till söndagen då 2 dygns kontrollen sku göras. Vi valde också att delta i ämnesomsättningsjukdomsscreeningen som man har möjlighet till så det blodprovet sku tas på söndagen.

På fredagen var famo och fafa här och gratulerade lillebror medan jag sov. På kvällen kom ännu momi och mofi för att beundra honom och leka med Matilda.
Den första natten hemma blev ganska kort för min del. Lillebror ville ammas med 1-2 timmars mellanrum (det fanns inte direkt mjölk i mängder) och så måste jag ju lite vakta honom också när han sov. Daniel sov på soffan då han var så flunssig och inte ville vara fast i babyn hela tiden för att undvika smitta.

Förlossningsberättelse

Fast det blir samma saker som i förra inlägget börjar jag förlossningsberättelsen med lite bakgrund ändå.

Både tisdag och onsdag tyckte jag att babyn var lite slö där inne i magen. Jag kände rörelser så var inte jättejätte orolig men ringde ändå till sjukhuset för att höra vad de tycker. Barnmorskan bad mig komma in på kurva för att följa med babyns hjärtljud. Nästan 1,5 timme låg jag i kurva och under tiden hann jag nog känna dedär 10 rörelserna man ska känna i timmen. Babyns hjärtljud var bra, 110-140, men läkaren ville ändå för säkerhetsskull kolla med ultraljud hur den mår. Barnmorskan frågade om sammandragningarna som ritats under kurvan men jag hade bara kännt av 1 av dem som hon pratade om. Läkaren kollade babyn med ultraljud och uppskattade vikten till 3900g, men det var bara riktgivande då den redan var så stor att mäta. Flödet i navelsträngen var bra och moderkakan såg bra ut. Med en undersökning där nere kunde hon konstatera att jag var 4cm öppen. Läkaren bad barnmorskan av boka mitt kontrollbesök på torsdagen eftersom hon gjort det nu i princip. Så istället för kontrollbesök fick jag en tid på morgonen för att spräcka hinnorna. 

På hemvägen var vi via McDonalds och söka en frappe till mig som jag tänkte avnjuta i samband med paradise hotel. På hemvägen ringde jag mamma och bad henne komma över för att hämta bilstolen och berätta vad läget var. Vi kom överens att hon söker Matilda från dagmamman på torsdagen och om det blir något under natten så är det bara att ringa så kommer hon hit. Jag kände lite små värkar efter läkarens grävande och Daniel fick sköta Matildas kvällssysslor. Men den fröken sku inte sova utan sprang fram och tillbaka mellan sin egen och vår säng. Jag orkade inte bry mig om var hon började sova. 

Vid kl 20 började mina sammandragningar komma regelbunde, först med 10 minuters mellanrum för att sedan minska till 5 minuter innan kl 21. Lite före kl 21 sa jag till Daniel att nu får du nog föra Matilda till mamma, dagiskassen med. Matilda förstod nog ingenting då hon sprang här fram och tillbaka och så fick hon fara ti momi och sova?! Jag ringde till förlossnignen och sa att vi nog är påväg in snart då sammandragningar kommer så tätt. Jag packade färdigt kassen och så var det bara att fara iväg. Daniel körde som en blådåre hela vägen till sjukhuset, vet inte hur snabbt det gick men han ödade inte tid med att hålla fartbegränsningarna om vi säger så :D. I bilen kom mina sammandragningar med 2 minuters mellanrum och det var nog verkligen pinsamt (som i sjukt) att sitta där på bänken när de kom. 

När vi kom in gick vi först till "kontrollrummet", vilket jag tyckte var helt onödigt men barnmorskan ville kolla hur mycket jag var öppen, 5 cm. Så jag fick byta kläder och så flyttade vi oss till förlossningssalen. Där funderade vi på smärtlindring och började med lustgasen. Men jag kunde inte andas in av den då jag hade så sjukt att det redan snurrade i huvudet tillräckligt. Vi bestämde för att lägga in epiduralbedövning och läkaren kallades på plats. Då hade barnmorskan ändrat sig och tyckte vi provar med spinalbedövningen istället för att inte dra ut på tiden. Jag sa som jag sagt hela tiden, ett försök med nålen och lyckas det inte så får det vara. Medan läkaren förberedde sig fick jag en kanyl i handen, den ville jag inte alls ha men nöjde mig när barnmorskan sa att den inte behöver vara kvar efter förlossningen. När spinalen sku sättas in hade jag svårt att böja mig i rätt ställning då höfterna var så sjuka och läkaren hade svårt att hitta ett ställe att sticka nålen. När jag tyckt det gått lite för länge och kännt några stick i ryggen frågade jag om inte det där ena försöket for redan. Då stack det till ordentligt och läkaren sa att nu är den på plats. Sedan avslöjade han att det nog var först på 3dje försöket som han fick det och lyckas. Men oj den känslan när spinalen började värka! Det var både skönt och obehagligt, jag kände ju inte av sammandragningar mera men samtidigt försvann ju också känlsan från benen. När spinalen började värka sku mitt blodtryck följas med och jag hade vänster arm fast i både blodtrycksmätare och dropp. Blodtrycket sjönk, men visserligen bara till mitt normala tryck så det var helt okej. 

Innan barnmorskan sku spräcka hinnorna ville jag på wc, fick ta mig dit med eva-ställning och Daniel eftersom det inte var sagt att benen bar. Men jag klarade bra av att gå, musklerna i underlivet var det annat med, de klarade jag inte av att styra. 

Samtidigt som barnmorskan spräckte hinnorna satte hon fast tråden i babyns huvud för att kunna följa med hjärtljuden. Det där att vara fast i alla världens sladdar och slangar tycker jag inte alls om! 

Det kändes bra att stå upp så jag stod och hängde i eva-ställningen medan spinalen ännu hade effekt. Daniel sa att mina sammandragningar blev svagare när jag stod men barnmorskan sa att de nog är lika starka, det är bara sensorn som inte tar upp dem på samma sätt när jag står. 

Jag har igentligen ingen alls hum om klockslag för jag har nog haft ögonen fast nästan hela tiden och inte sett destumera på klockan. Spinalens effekt började sina efter 1,5 timme och när jag kände värkarna igen kom också behovet av att krysta. 00:15 var jag fullt öppen och fick lov att krysta om det kändes så. 

Jag fortsatte hänga i eva-ställningen tills jag kände att benen inte längre orkar stå och jag måste vila dem lite. Men det tog fan så sjukt att ligga på rygg, mina höfter bara värkte och jag ville bara gråta för att det tog så sjukt, i höfterna. Att ligga på sidan gick, men inte att lyfta upp benet för att kunna krysta, benet steg inte för höften höll det inte. Här vid lag blev jag också första gången i mitt liv katetriserad, ingen trevlig upplevelse det. 

Barnmorskan föreslog att vi sku prova pallen, eftersom det är det naturligaste sättet att krysta på. Helt som att sitta på vessan och skita, sa jag. På pappret står det att krystningskedet har börjar 00:45, kanske det var då vi provade pallen.I något skede satte också barnmorskan på droppet som ökar sammandragningar då jag ändå hade kanylen i handen. Enligt mig satt vi där en ganska lång stund, allt känns väl som evigheter i dethär skedet då det trycker på och man bara vill bli av med smärtan. Daniel fick sitta på sängen bakom mig och hålla om mig. Vid varje sammandragning som jag krystade sku han klämma om min övrekropp allt vad han kunde. Så kändest det bäst. 

Jag kände att babyn nog var påväg men att mina höfter inte längre klarade av att sitta så jag flyttade mig tillbaka till sängen. Där provade vi med att jag hade mina fötter mot kanten och försökte krysta men barnmorskan märkte att det inte var så lönsamt för jag hade inte tillräckligt kraft att krysta i den ställningen. Hon kallade den andra barnmorskan på plats ochville att jag sku sätta mina fötter på deras höfter, för så hade jag gjort under den första förlossningen. Jag tryckte min fot så hårt mot barnmorskan att hon inte hölldes på plats för att ta emot babyn så hon fick ta Daniel till hjälp att hålla i mitt ben och trycka det mot mig. Hon märkte nog på mig att mina krafter började ta slut och sa att vi provar några gånger sedan hjälper de till. Nu var jag redan så arg (int kanske arg, men frustrerad) så jag tror det bara var 2 krystningar så kom babyns huvud och hand ut utan att jag igentligen kände det. 

22.10 00:21 föddes han, vår son. <3

Det tog bara några sekunder så hördet det ett argt vrål och Daniel sa att babyn hade full fart på direkt, viftade och sparkade. Så kisade han också innan de ens hunnit få en duk runt honom. Daniel vågade inte klippa navelsträngen denhär gången då babyn var så vild så barnmorskan fick göra det. Sedan torkade de av honom och vägde honom på Daniels begäran. In i en duk och så i pappas famn. Jag låg och skakade så jag orkade inte ta honom. Moderkakan kom ut några minuter senare och var det över. Sedan sku det förstås ännu kollas om jag spruckit, jag själv gissade att jag nog behövde sys ordentligt då han var så stor men det behövdes bara 2 stygn på samma ställe som senast. Så det var bara det gamla såret som gått upp igen. Bedövningen täckte inte riktigt över allt och ni kan tänka er hur det känns att bli stucken med nål mellan benen. Medan hon sydde så använde jag lustgasen som smärtlindring, tog masken bort och nu fungderade gasen som den skulle. 

Direkt som jag kände att jag orkade behövde pojken få komma till mamma då han vrålade av hunger. Sedan låg han nöjt på bröstet hur länge som helst. Vi fick kaffebrickan inrullad och åt turvis medan endera höll babyn. 

Jag bad om att få gå i duschen och under tiden badade Daniel och barnmorskan babyn ordentligt. Vid halv 4 gick till avdelningen och Daniel åkte hem för att sova.

Han föddes i vecka 42, 41+4

Förlossningen tog 5 timmar och 30 minuter. Krystningsskedet 36 minuter. 

Pojken var 51cm lång och vägde 4134g. 

Apgar poängen blev 9/10/10. Han var lite blå i pannan som gjorde att de första poängen sjönk. 

Graviditetsvecka 42

För envecka sedan var jag gravid i vecka 42 och fast jag visste att det är över om några dagar kändes det som en evighet till övertidskontrollen. På måndagen ringde jag och beställde tid för övertidskontroll på sjukhuset. Fick tid till torsdagen då det "tyvärr inte fanns lediga tider på fredagen" då 41+5 sku infalla. På måndagskvällen var jag och höll ett Tupperware party. Jag hade ju ställt in mig på igångsättning i slutet av veckan så jag ville ha lite program för att få dagarna att gå.
På tisdagsmorgonen for vi med mamma till stan, hon och jumppa och jag på lite ärenden. Förde 2 kassar med kläder till barnloppiset.
På onsdagen var vi kallade på möte till stadshuset, jag och mamma som var lediga giick dit och lyssnade. För mig var det ren hebreiska, jag förstod typ ingenting om vad damen från lantmäteri babblade om. Nå vi fick iallafall klart för oss att vi har rätt till en strand här längs ån. Om det finns någon strand vet jag sen inte. Efter det var vi till Eurokangas för att köpa material till en babybädd. Eftermiddagen gick åt till att vila och ta det lugnt.

När Daniel kom hem från jobbet på onsdagen sa jag att jag ännu funderar om jag borde ringa till sjukhuset då babyn knappt rört på sig under dagen. Så mycket hade den rört på sig att jag nog visste att den var i liv. Igentligen hade jag känt dåligt med rörelser redan under tisdagen men om det bara var en dag tyckte jag inte jag behövde oroa mig. Nu var det andra dagen babyn var slö så jag bestämde mig ändå för att ringa till sjukhuset.
De bad mig komma in på kurva så vi förde Matilda till faster och for till sjukhuset. Där fick jag ligga i kurva nästan 1½ timme och babyn började ju nog röra på sig ordentligt under tiden, sådär typiskt. Babyns hjärtljud var bra och sammandragningar kom det bara en som jag kände fast barnmorskan sa att den ritat flera ordentliga sammandragningar.
Babyns hjärtkurva var bra men läkaren ville ändå kolla med ultraljud hur babyn mår. Med ultran såg hon att allt ser bra ut, moderkakan var i skick och navelsträngen hade bra flöde. Hon gjorde en undersökning där nere och konstaterade att jag är 4cm öppen. Hon bad barnmorskan avboka torsdagen övertidskontroll och sätta in mig direkt från morgonen för att spräcka hinnorna. Kändes skönt att det äntligen var dags.
På hemvägen var vi via McDonalds för jag ville ha en frappe att njuta av under kvällen.

Som jag kanske redan skrivit så hade jag helt tappat lusten för förlossningen. Mamma frågade på tisdagen om jag var nervös när jag visste att denhär veckan är det dags. Jag sa att jag bara är less på att vara gravid och det inte mera är spännande att vänta på förlossningen. Där kring vecka 40 när det är meningen att babyn ska ut så är det ju spännande att vänta, att vakna på morgonen och tänka att kanske idag. Men när man är i vecka 42 är det inte det minsta spännande mera.

Ingen överlopps tid

Det finns en hel massa som jag borde få bloggat om och nedskrivet nu men tiden vill inte räcka till! Det är fullt upp med en 2-åring och en liten bebis. För nu är han ju äntligen på utsidan :). Så här hemma övar vi oss på livet med bebis och 2års trotset som så småningom är här på allvar.
Sedan vi kom hem har vi haft mycket gäster och hälsa på så mycket ledig tid har det inte blivit. Där imellan ska ju också allt det vanliga skötas, mat, byk och butiken t.ex.

Ska försöka hinna blogga mera imorgon, men allra senast på onsdagen. Måste ju få skrivet medan det ännu är i färskt minne. Tänkte bara meddela att vi nog lever och mår bra :).

Kalasförberedelser

Det är ju inte många veckor mera så fyller Matilda 2 år och jag är lite stressad över hur vi ska få i ordning ett kalas åt henne med en 2 veckor gammal baby. Planeringen satte jag igång redan för några veckor sedan, genom att beställa inbjudningskorten och börja dela ut dem. Några är ännu kvar här hemma som borde komma iväg till rätt mottagare. Samtidigt började jag också fundera på vad vi ska bjuda på. Jag vill komma lätt undan samtidigt som det ska vara hemlagat så långt som möjligt. Och det mesta ska gå att laga dagen innan så det inte blir kaos på kalasdagen. Och som Daniel sa, gör allt färdigt dagen före annars står du hit och gormar när det misslyckas en stund innan gästerna kommer.
Kakan har nog varit mitt största bekymmer, hur ska den se ut. Fyllningen är under kontroll men utsidan. Nå under veckoslutet bestämde jag hur kakan ska se ut, så får vi göra så gott vi kan. Från början hade jag tänkt laga en stor kaka på rulltårtsbotten men nu är det så många gäster som inte kan komma (vad är det för sätt att boka resa till sitt barnbarns födelsedag?!) så det får räcka med en rund kaka. När kakans utseende blev klart kom temat också sådär på köpet. Jag har inte frågat Matilda hurdan kaka hon sku vila ha, jag tror inte hon bryr sig så mycket. Men det blir iallafall en kaka med ett motiv hon känner igen.
Den saltiga delen får bestå av cocktailpiroger och äggsmör. Det kan alla äta och Matilda älskar cocktailpiroger. Mamma har lovat baka bulla så det blir färska bullar på sidan om kakorna.
Idag skrev jag en inköpslista med vilka ingredienser som måst inhandlas till kalaset. Det mesta sku jag kunna handla denhär veckan så finns det färdig hemma.
Sitter som bäst och surfar runt efter rätt färgs sockermassa och lite annat jag sku behöva, funderar att beställa hem det så behöver jag inte springa runt hela stan för att se om det finns i butiken. Samtidigt kan jag beställa hem lite sådant som behövs till dopet. För det har jag ju också redan börjat förbereda genom att beställa smörgåskakor.

Vi får hoppas vi har en baby som tar långa tupplurer under dagen så jag hinner baka. Som det nu ser ut kommer ju Daniel var hemma dagen då det ska bakas så jag vet att han nog kommer hjälpa så mycket han kan. Om Matilda får ha dagisdag eller ledigt har jag inte bestämt ännu. Lättast är det ju om hon är ur fötterna när vi ska städa och baka. Fast hon kanske sku kunna vara hos mamma också..

Dom gästerna som bokat annat åt sig på Matildas födelsedag och sagt att dom kommer en annan dag, det är något jag blir så irriterad på! Visst kom en annan dag bara, men räkna int med att det finns kaka den dagen! Helt som om släkten inte sku veta när Matilda har födelsedag... argh!

"Shopping" med mamma

Det här veckoslutet är det i love me-mässa på mässcentret i Helsingfors, en mässa jag så gärna ville besöka. Vi var där förra året med mamma och Matilda och gick omkring. I år fick jag ingen med mig så jag fick lämna imellan. Visst finns imorgon också men jag besöker hellre mässor på en vardag än på veckoslut. Nu i efterhand var det kanske helt bra att jag inte for för min höft krånglar så mycket att jag hade säkert bara haft värk hela natten.
Istället föreslog mamma att vi kan fara in till stan (vår stan) och gå på café. Så efter Matildas dagsvila blev det Konstfabriken för lite shopping och kaffe. Så jätte mycket shoppade vi också; mamma köpte en fleece åt Matilda till födelsedagen då hennes fleecar börjar vara små. Så tog vi kaffe och bulla på Coffee House. Matilda var så glad över en liten bullabit och efteråt i bilen berätade hon flera gånger att hon varit på café och ätit bulla.
Vi var ännu till matbutiken innan vi var färdiga på stan. När vi tog kärra åt oss gick Matilda raka vägen efter en liten kärra, tog den och gick in genom portarna. Uppe på leksaksavdelningen plockade hon 2 mjukisdjur i sin kärra, som jag plockade bort när hon såg på traktorer. Sedan gick hon vidare och plockade 2 plastbilar i kärran. Hohhoh, jag kunde inte annat än skratta åt henne samtidigt som jag försökte förklara åt henne att man kan inte bara ta, man måste betala också. Och att hon nu inte får några nya leksaker. Medan jag var borta en stund hade mamma fört bilarna tillbaka men då hade Matilda hittat en jättebrandbil med massor av ljud. Och innan vi äntligen kunde gå ner och handla mat sku hon ännu peta på en sparkbil som hon försökte lyfta i sin kärra.
Och sådär som man inte ska göra, så fick jag muta henne med ett mellanmålskex för att få henne att sitta i kärran medan vi plockade matvaror. Sku hon ens vara lite rädd eller blyg i butiken, men hon far nog iväg bara hon slipper bort från kärran. Så att fara ensam med henne till butiken ser jag inte som något alternativ just nu. Tur brukar det fixa sig på något sätt. Och vi har verkligen tur då vi ofta får handla i fred med Daniel när någon av våra föräldrar brukar erbjuda sig att vara med Matilda medan vi är till butiken. Roligare för henne och skönare för oss.

Förstås nu när jag inte kan prova några kläder så hittade jag en massa fint inne på Cubus. Det är ju höst och stora mjuka tröjor som gäller! Fastnade för en poncho (inte alls min stil!) som jag tänkte sku vara lätt att använda nu på vintern då jag ammar och ska prova hur det känns med en sådan bara jag blivit av med badbollen. Hittade också ett par byxor/leggings som jag "måste" ha. Tur kan man snart börja önska sig julklappar, hehe. Kanske pappa vill komma med på en shoppingrunda till Cubus, jag vill nämligen ha en ny rock till julklapp. Inte för att jag behöver en till vinterrock utan för att jag vill ha. 

Nu när jag var inne på Cubus hemsida hittade jag allt möjligt fint jag sku kunna klicka hem till mitt klädskåp. Som nog kanske sku behöva gås igenom och uppdateras. 

Dop och 2 års kalas

Den här festen hade jag tänkt gå på med en baby på utsidan, men till min besvikelse fick jag gå med min enorma mage istället. Nå nu hade vi ju bara ett barns behov att se till, så på det sättet kom vi lättare undan.
I klädväg var mitt utbud inte sådär farligt stort och jag var rädd att jag sku vara helt nerklädd mot alla andra gäster. Det blev leggings och en längre skjorta. Skjortan hade jag inte ens testat på förhand så visste inte om den sku gå på, men den var till och med lite lös så det var inget korvskinn jag drog på mig. Lite bittert kändes det att sätta (Daniels) crocs på fötterna när man ska på dop! Men när inget annat går på så. Crocsen tog jag av när jag kom in och gick strumpfota istället, kändes mera festligt. Alla andra hade ju typ klackskor på sig..
Jag var lite rädd hur Matilda sku klara av att sitta stilla under dopet men det gick nog så bra. Hon satt och sjöng sakta för sig själv på sin egen stol. När hennes sång ökade i volym fick hon ett litet shh för att tona ner. Andra kanske tyckte hennes nynnande störde, men jag tänkte det är bättre att hon sjunger lite så länge hon sitter stilla istället för att börja skrika och försöka slippa bort.

När festsalen öppnade blev det spring i barnen som suttit stilla en god stund. Och det fanns ballonger att leka med. Det tog inte många minuter innan den första sprack. Sedan blev det kaffe och kaka.

Det fanns helt för många olika sorter för att orka smaka på allting, men det jag tog av var nog gott. Matilda hade väntat på kaka men det blev aldrig fylldkaka för henne. Hon åt en rispirog och lite ostkaka så var hon nöjd. Och popcorn på det. Hon väljer nog nästan alltid det saltiga framför det söta.
Det var ett stort kalas och vi hann nog inte umgås med barnens föräldrar just alls. De hade ju hela tjocka släkten som ville se på lilla A. När vårt bordsällskap också var färdiga tackade vi för oss och for hem.

Lunch på stan och rådgivning

Till idag hade jag planerat in lite mera program åt mig; födelsedagspresantjakt, lunch och rådgivning. Det var ingen lätt sak att hitta en födelsedagspresant åt en 2-åring. Leksaker finns det ju massor att välja bland men de flesta är också över min budjet och samtidigt vill jag inte köpa någonting som känns helt onödigt och bortkastat. Hittade till slut något jag hoppas han kommer tycka om och som utvecklar motoriken. 

Vi hade bestämt lunchdejt med Ida på Oishi Sushi. Underligt hur ålänningen nog hunnit äta där men inte jag fast det är länge sedan det öppnat :D. Det fanns massor av olika sorters sushi att välja mellan och så lite "vanlig" kinamat så utbudet var enormt. Och jaa, så fanns det ett litet salladsbord också. Gott var det och vi åt säkert helt för mycket! Jag kommer nog luncha där flera gånger när jag får tillfälle. 

Sedan fick jag springa till rådgivningen, springa betyder gå så hårt jag klarade av med min mätta mage, sjuka höfter och sammandragningar av stressen att hinna i tid. Första gången som jag inte var i tid och hade allt färdigt mätt när hon öppnade dörren. 

Vikten har stigit sedan förra veckan med 600g, så ännu bara ökar jag i vikt. Nu har jag gått upp lika mycket som med Matilda. Och då är det just 3 veckor längre. Mitt blodtryck var lite högre än tidigare, 129/79, men antagligen helt normalt när hon inte påpeka någonting om det. Magmåttet samma som förra veckan, 33, men babyn hade farit ännu längre ner för nu fick hon inte tag om huvudet ordentligt. Här var någon som påpekade att min mage inte sjunkit som den ska göra innan förlossning, nå den kommer int att sjunka mera heller. Kan tänka mig att när babyn väl är påväg ut så behöver den bara sparka en gång så kommer den som ett spjut då den ligger helt rakt. Babyns hjärtljud var lägre än förra veckan men for inte för lågt för att man ska vara orolig. De var mellan 118 och 130 hela tiden. Nu kände hon också på fostervattenmängden,sa att det finns bra med vatten, Det betyder att moderkakan ännu fungerar och orkar som den ska. Hon uppskattar inte babyn till någon stor baby, normalstor och ännu en bit ifrån 4kg. Eftersom min mage är ganska liten och babyn bra ryms att röra på sig så kan den inte vara så stor. Babyn ryms alltså ännu och flytta på rumpan från mitten till ena sidan. Och den ryms att sparka mig ordentligt. Förra natten gjorde jag den riktigt arg med att ligga lite för mycket på magen och då var det nog boxningsmatch för hela pengen i magen! 

Händerna har ju hållit på att domna i några veckor, nu har också fötterna börjat domna så det ska bli så skönt att slippa denhär vätskan. Nu är det högst 10 dagar kvar så är babyn på utsidan. 

Sammandragningar har jag fortfarande mest på natten, rätt så störande. Daniel trodde redan vi sku o föda förra natten när jag låg i sängen och frustade mig igenom en sammandragning. Tror denhär förlossningen kommer bli smärtsammare än Matildas :/. Sådär annars finns det inga tecken på att babyn sku vara påväg ut. Och jag börjar bli rikgit irriterad när alla hela tiden frågar om jag har några känningar. Vadå känningar? Hur ska jag veta det ? Int hade jag precis några känningar med Matilda heller. 

Några färdknäppar verkar inte heller hjälpa. På söndagskvällen gick jag 9 gånger upp och ner för vår backe och så 1 gång jogga. Ingenting förutom lite sammandragningar direkt efter. På måndagen kom Daniel hem och sa "nu far du i bastun, vi far ti k-rauta me Matilda, o du kommer int ut från bastun först om 3 timmar". Så där fick jag sitta, men inte ens en sammandragning kunde bastun framkalla! Så sen gav jag upp med att testa färdknäppar. Ställde in mig på en igångsättning till nästa vecka och lever enligt det. 

40+4

Kom och gick

Söndagen, den beräknade dagen, kom och gick. Ingen baby. Den trivs helt för bra på insidan tydligen. Jag börjar ha lite smått leidon. Nästa vecka kommer jag vara mer än frustrerad.
Sku jag må prima sku det knappast vara lika irriterande som det är nu. Men nu dras jag med så sjuka höfter och ljumskar att jag är på dåligt humör och bara vill skrika. Det är rena pain in the ass att sova på natten, och sömn är ju det jag sku behöva ladda upp med nu. Jag haltar omkring här hemma, irriterad på allt som ens lite krånglar. Jag har inga nerver med Matilda när hon släpper sig omöjlig, då får hon ligga där på golvet och skrika. Som tur slutar hon ofta bråka när hon inte får den uppmärksamhet hon tänkt sig.
Att dessutom bara gå här hemma och drischa är lagom tråkigt. Sku hällre ha lite umgänge för att inte bara behöva gå och vänta på att någonting ska hända. Daniel börjar också vara lite trött på mitt dåliga humör och se hur sjukt jag har att bara vara.
Får bara trösta mig själv me att de HÖGST 2 veckor kvar. Men också det känns ganska oöverkommligt just nu. Imorgon ska jag till rådgivningen igen, som känns helt onödigt för hon kollar ju typ bara babyns hjärtljud. De sku vara helt roligt att veta hur det ser ut där nere, om det alls är någonting på gång.. Hoppas jag får övertidskontrollen på sjukhuset lite tidigare än 41+5, för att ska jag gå hem därifrån och vänta till följande vecka blir jag nog jävligt förbannad.

Idag ska jag iallafall söka Matilda tidigare från dagmamman och så far vi och hälsa på pappa/morfar som förengångs skull är hemma. Riktigt ledig också.

Magen förra veckan. Flera har sagt att jag har en lite mage ?

Me and I

För ganska exakt 2 år sedan var jag på mitt första (och enda) me and i party. Den höstens kollektion var ingenting i min smak, massa orange och brunt. Och jag som väntade en liten flicka ville ju bara ha ljusrött och andra flickiga färger. Nå jag beställde iallafall en mössa åt mig själv och ett par mörkblåa byxor åt babyn som låg i magen.
Efter det partyt har jag haft den inställningen att jag me and i kläder inte är i min smak och stil. Jag har inte haft möjlighet att gå på något party och när jag kollat kollektionerna på internet har jag ändå inte hittat något jag gillar.
Nå nu mitt i allt har jag ändrat mig och hittar en massa fint bland me and i's kläder! Matilda har blivit en stor flicka och det finns allt möjligt fint och färggrannt. Till babyn i magen finns det ju också fina och färggranna kläder, allt är inte bara vitt och grått som i butiken. Så nu under hösten har det kommit hem några me and i kläder i postlådan. Jag köper från facebook-loppisar och betalar inte större summor för kläderna fast de har ett bra återförsäljningsvärde nog. Och när jag sedan ska sälja dom vidare vet jag att jag iallafall kan få någon euro för dem fast de är använda :).

Blåa byxorna och äppeltunikan är det ända som Matilda fått helt nytt, tunikan har hon fått av Famo. Smulan tunikan är min favorit. 

Grodbodyn köpte mamma åt Matilda när hon var i magen och den är ju könsneutral så.  De andra plaggen har jag fyndat på loppis. Jag vet att denhär babyn ännu kommer att få iallafall ett par smulan-byxor, kanske några andra också ;) 

Rådgivning, marknad och pizza

Igår besökte vi höstmarknaden i staden med Matilda och mamma. "Marknadsvädret" (regn) höll sig borta i år och istället var det svinkallt. V gick ett varv, köpte kringla och så var vi färdiga. Jag köpte också torkade frukter åt Matilda en påse men annars var det nog dåligt med allt på marknaden. Inte för att jag nu någonsin brukar köpa någonting på marknaden annat än kringla och meterslaku.

Rådgivningsbesöket var precis som förra veckan över på 15 minuter. Det känns ganska onödigt att fara till stan för det.. Vi kunde bara konstatera att allt är bra och normalt. Rådistanten tyckte det var bra att vikten inte stigit så mycket för då har det inte samlats mera vätska, jag håller inte med henne för jag vet ju nog att fötterna ännu bara fortsätter svälla så visst samlas det vätska fortsättningsvis. Babyns hjärtljud var ännu lägre än förra veckan men såg att Matildas hjärtljud också sjönk innan förlossningen, så det är väl inget att oroa sig över. Mitt eget blodtryck tycker jag är alldeles för högt, men nu har det kommit upp till vad som kallas normala värden, så påriktgit är det inte något högt alls. Vi tog en sista tid till nästa vecka, och hon berättade vad som händer efter det om babyn inte kommit ut. Rådistanten håller fast i att babyn är startklar och kan komma när som helst, jag tycker den ännu är uppe i halsen på mig och inte alls påväg ut. Hon har inte gjort någon viktuppskattning på babyn men tycker den inte är något extra stor så jag får väl bara hoppas att hon har rätt och det inte är någon 4kilos klimp jag ska klämma ut.
Nu när jag går och väntar på förlossningen och att det ska börja hända någonting så har jag också kännt att jag inte alls har lust att föda. Bara för dethär väntades skull. Känns som om jag inte har någon ork i kroppen och jag förstår inte hur jag ska orka. Men nu kommer väl den styrkan någonstans i från när det är dags att krysta.
Mina höfter och ljumskar är ännu så sjuka att jag sku kuna vråla. Jag har svårt att gå och allt gående gör det i princip bara sjukare men ändå försöker jag röra på mig ifall babyn sku komma ut med att jag anstränger mig lite mera. Nätterna är värst, jag kan inte sova långa stunder på någondera sida, efter en timme börjar det värka så att jag måste byta sida. Och att svänga sig i sängen är ett helt projekt då det tar så sjukt att jag börjar gråta. Sku dessutom behöva käpp eller ledstång när jag på natten ska upp på vessan, nu hänger jag längs möbler och väggar för att komma framåt. Mina händer domnar när jag ligger ner, obehagligt att vakna när båda händerna och armarna är bortdomnade.

Till kvällen hade vi bestämt pizzakväll med flickorna hos Karin. Det var min sista kväll på länge som jag kan fara utan barn, så jag passade på. Vi fixade pizzor och chillade i köket nästan hela kvällen. När vi orkade stiga upp flyttade vi oss till soffan med en godisskål som efterrätt.

Dags igen..

Så var dehär igen; Galna Dagarna på Stockman. Antingen älskar man dem eller så hatar man dem. Jag älskar erbjudanderna men hatar folkmängden. Spenderade onsdagsförmiddagen där med en hel del andra. Onsdagen är nog säkert den dagen då det är mest folk, många som tar ledigt från jobbet för att kunna gå!
När jag var jag förvånad över hur litet människor det var, man rymdest ju bra och se på saker, ingen trängsel eller folk som rotade som galningar i lådorna. Direkt hittade jag 2 tröjor som åkte ner i kassen. Ett par byxor som jag ville ha, så ringde mamma och sa att hon får prova vilken storlek som är bra. Mötte upp Janina när hon kom och så gick vi omkring en stund innan vi tog paus med morgonkaffe. Sedan fortsatte jag ensam, fyllde en gul kass med kläder, och lite annat.
Det fanns många bra erbjudanden på plats som inte fanns i katalogen att se på förhand och jag hittade flera nya plagg åt mig själv. Jag vet ju vad jag gillar att gå med och det är inte alltid så lätt att hitta sådant jag gillar bland dagens mode. Tur är det tröjor som gäller i höst!
Lite besviken blev jag då det inte fanns svenska böcker alls på erbjudande, några ynka få men ingenting som passade i julklappassäcken.
Åt Matilda och babyn blev det inte just någonting alls. Matilda är där mitt i mellan babysidan och flicksidan med kläderna. Och när jag inte vet när storlek 98 ska tas i bruk så idest jag inte köpa något större lager ännu. Babyn igen har en bra basgarderob ända till storlek 68 och eftersom det inte fanns något "extra" köpte jag inte heller bara för att det var billigt. Åt Daniel hittade jag, som vanligt, lite plagg som kommer packas in om han inte väljer att betala dom själv.
På kosmetiksidan hade jag hoppats att de fuskat och lagt fram av torsdagens erbjudanden redan på onsdagen men nej. Så inget hårspray och ingen mascara blev det. I Delikatessen var det fullständigt kaos mitt på dagen. Man kunde gå längs gången in och sedan längs bakväggen. Köerna till kassorna räckte genom alla hyllor till köttdisken så det var inte mycket att gå bland hyllorna och se vad som fanns på erbjudande. Jag fick iallafall min gouda ost, och yoghurten som var billig.
Såg på en kappa/rock som jag inte idest köpa då jag inte kunde prova den och nu stör det mig att jag inte tog den ändå.

Hoppas BedHead schampot är värt pengarna. Lite städmedel och bykpulver. 

4 stycken tröjor, 2 st likadana och 2 par likadana byxor så jag har någonting att sätta på mig medan magen krymper

Strumpbyxor, skjorta och byxor till Matilda, byxor åt babyn. 

Och inga känningar på någon förlossning fast jag tänkte att galna dagar nog kanske gör sitt, men nej. Istället har jag sovit som en stock hela natten :D

Början av Oktober

Jag hade ren tänkt att det blir nattbloggande förra natten då jag de senaste nätterna varit vaken flera timmar mitt på natten. Så sku förra natten ha varit lika sku jag bra ha kunna blogga istället för att bara ligga o vända mig i sängen. Men som tur sov jag lite bättre!
Dessutom hade jag lite hoppats på att fara och föda igår, men den sjätte kom och gick, och här sitter jag ännu med min mage -.-.

Förra torsdagen var Christa och Karin här och bakade bulla med mig. Runt 70st bakade vi och 50 for i frysen för att ha när det kommer kaffegäster. Blev örfilar, snurror och "skithögar" :D.

På fredagen hade vi familjen L på kvällsvisit. Mat och bastu, som alltid. Vi hade fixat varsin saltig paj och Nannu stod för efterrätten. Med pajen drack vi skumppan jag fick till födelsedagen, god var den så tack flickor! Karlarnas bastubad tog igen hela kvällen och de stora flickorna fick turvis vara med en stund. Lite ifrån varandra då det blev en del hårdragningar och bråk..

Gick in i vecka 40 och hoppas babyn vill komma ut snart! På söndagen var det det stora barnloppiset men jag hittade ingenting av det jag sökte. Så det blev en billig runda. Matilda fick en lite verktyg, en potta till dockorna och en huppare. Babyn fick body och byxor från me and i. Söndagskvällen spenderades hos familjen L med Ida och barnen. A som var enda pappan fick agera lite lekfarbror :D. Vi lagade ungpotatis och röror till.

Mamma förser mig med lingon så kokade vispgröt åt oss, helt själv första gången.  Matilda är nu inte sådär förtjust i vispgröt men nu sjunker det några skedar iallafall.

Daniel har flera projekt pågång ute på gården, vår gård ser ut som ett bombnedslag kan man milt sagt säga. Nu har han satt igång att bygga ett nytt vedlider, bakom det gamla. Jag väntar att det ska bli färdigt så det gamla vedlidret kan motta hans verktyg som nu finns inne i huset! Om någon sku donera ett garage ti oss bara..

Sådär kort om den senaste veckan. Denhär veckan har jag ännu flera roliga saker att se fram emot. Som tur, så blir inte tiden så lång att bara vänta.

Kylig tisdag

Idag vaknade Matilda redan innan kl 7, jag tycker det är betydligt skönare när hon sover till 7:30. Fast jag själv vaknade redan halv 6 idag och inte kunde somna om. Nå när vi nu en gång var uppe i tid så var vi färdiga med alla morgonsysslor redan kl 8 och jag bestämde att vi far med mamma till stan eftersom mjölken var slut.
Det blev ett besök i muminparken där vi fick vara helt ensamma en stund innan det började dyka upp andra barn. Kallt som sjutton var det! Både jag och Matilda hade nog helt för lite kläder på oss. Jag i synnerhet med crocs och rock som inte går fast..
När jag tyckte det blev för kallt gick vi in till köpcentret för att värma oss. Tillsammans med alla pensionärer. Vi tog lite mellanmål på cafe picnic. Matilda njöt så av sin pirog, att sitta och se sig omkring på människorna som gick förbi. Hela caféet var fullt med gubbar, är tantorna och shoppar eller vad ?
Sedan blev det ännu matbutiken innan vi kom hem. Matbutiken är nog ett projekt för sig när man har Matilda med, och ensam med henne far int jag till butiken för att handla mer än 2 saker.

På eftermiddagen kom mamma hit och leka med Matilda. Och sedan fick hon henne att äta mat, något som inte är det lättaste. Kvällen gick bra med utelek och städa undan legorna inne för Matilda. Kl 20 var hon i säng men tog länge förrän hon somnade.