Mina ädelstenar

Om det är lätt att ta viskliga bilder på sina egna barn ? Svar: NEJ! En kväll för några veckor sedan klädde jag om barnen och tog med mamma som hjälp för att ta bilder på barnen i kvällssolen. Ställde in kameran så att den fotar så länge man håller avtryckaren nere. På en kort stund fotade jag 250 bilder och 150 var på dem båda (när man ser dem på datorn är det som att se en filmsnutt) och en, EN!, bild av dem var tillräckligt lyckad för att kunna framkallas. Sååå att..

Mathias är en linslus och smilar upp sig när man tar kameran fram och riktigt sjååpar sig. Matilda där emot har en kameraskygg periord där hon svänger sig bort så fort hon ser en kamera. Ledsam då vi så gärna ville ha fina bilder på henne också. (Inte ens mofi har fått fota henne under sommaren så alla bilder är typ smygbilder). Nåjaa jag fick henne iallafall mutad att se mot kameran så vi fick några bilder som blev lyckade. Hon både hoppar och pratar samtidigt så något leende blev det inte, men bättre än ingenting! Och med vad mutade jag henne ? Jo, badkar med myyycket skum. Så som belöning för att mamma fick fota fick de sedan plaska ordenglit i badkaren.

Uppdaterat

Sådär sakta men säkert börjar saker och ting hitta sina rätta platser i vårt hus. Det är ju först när man bott en tid som man ser vad som passar och vad som ska vara var. Ännu är det långt förrän jag är helt nöjd så vi hinner nu säkert flytta ut före de :D
Nu har barnen skillda rum men min plan är att de ska sova i samma rum och leka i det andra rummet. Iallafall nu när de är små och det sku vara möjligt. Tror det ger en trygghet i att sova i samma rum. Och det behövs inte varje kväll städas upp alla leksaker, hehe. Nå får se det när det är tid för Mathias att lämna bort spjälsängen. Nu finns det bara lite leksaker i hans rum, och det ända han gör där förutom sover är att tömma alla kläderna från skötbordet. Eller sen får "punttis" och gästrummet flytta ihop..

Nåjaa i varje fall är det vardagsrummet som fått sig en liten uppdatering den senaste tiden.

De gråa gardinerna har bytts ut mot vita redan för länge sedan. Sovdynorna har multiplicerat sig  och bordet har krympt. Nyaste är ändå mattan som flyttade in förra veckan som min födelsedagspresent. Nästa på listan är ett runt bord och en tavla ovanför soffan. Och alla leksaker ut från vardagsrummet.

Under sensommarens ikea-besök fick först en och sedan en till lampa följa med hem. Så nu är den ursprungliga och sovrumslampan utbytta mot ett likadant par. 

Min skönhet från PartyLite skruvade vi upp redan till vappen men tror inte den kommit på bild innan nu. Den passar iallafall super på väggen brevid takkan. 

Bilder från några veckor tillbaka

Skönt med lite egen tid såhär en torsdagkväll. Barnen sover och Daniel är inte hemma. Men varför blir det så att när man har möjligthet att blogga står det alldeles stilla i huvudet ?
Igår och idag har vi varit lediga med barnen och har haft lugna hemmadagar. Vädret har inte varit det bästa och med småflunssiga barn har vi inte gått ut i blåsten. Igår var Nixu här på eftermiddagen med hundarna. Mathias är så förtjust i hundar och vill bara paja och klappa (och lite riva) och kryper efter dem runt i huset. Matilda är inte längre (lika) rädd för hundar, skönt så och bra att hon ofta får träffa hundar så rädlsar går över. Idag var T hit på kaffe och vi bakade glutenfria havreflarn för att för engångs skull ha någonting att bjuda på. På eftermiddagen for vi med Matilda till loppis där vi hade träff med J och E. Barnen får leka och vi får fynda, de funkar utmärkt. Dessutom fick jag lite pengar från någonting som glömts på loppiset och blivit sålt, så det for inte många euro från egen ficka. Sen till butiken och hämta ut paket och köpa sallad. Så avslutade vi med ett varv på HM för att köpa födelsedagspresant till 2-års kalaset på veckoslutet. Hem och se på Bärtil, kvällsgröt och i säng. Tidig väckning imorgon då det är dagisdag så jag hoppas båda är utvilade efter 10 timmar.
Jag har inte varit ut och gå en endaste gång denhär veckan, måndag och tisdag blev kvällarna så korta efter jobbet att det inte fanns tid för sånt och nu har det varit busväder 2 dagar. Men jag hoppas jag på veckoslutet kommer iväg 2 gånger så får jag ihopsamlat mina kilometrar.

Denhär veckan har kännts mycket tyngre än de andra veckorna, vet inte varför men jag har inte haft intresse alls för hemmasysslor så bykkorgarna svämmar snart över och inte har jag varit så duktig kock heller. Slängde ihop en siskonkorvsoppa igår, det är allt jag kockat denhär veckan. På söndagen gjorde jag visserligen en jättegod hönssås med kokosmjölk som vi ätit av på kvällarna. Och på tisdagen bjöd mamma på mat, en vardagslyx vi har.

Slänger upp lite bilder som får berätta om de senaste veckorna.

Idag var det full fart redan från morgonen då dom äntligen kom och flisa bort högen de lämnade efter sig förra hösten. Lite lämnade de kvar så hoppas de fortsätter imorgon. Och den här veckan har verkligen varit dimmig!

Mathias vägrar bli matad, ska prompt äta all mat själv. Även gröt och mosad mat. Skeden i ena handen och slevar i sig med den andra. Ni kan gissa hur vårt kök ser ut efter varje måltid när man ännu ska vifta med händerna mellan varven -.-'

Beställde massor med bilder till Mathias babyböcker och konstaterade sen att jag inte ens beställt till Matildas ännu. Varför kan int alla bra foton bara mappa sig själv :D

På lördagen bakade vi muffins med Matilda och bjöd hit Morfar för att provsmaka. Blev choklad med vitchokoladfrosting och vanilj med hallonfrosting. Lycklig var jag då de inte sjönk ihop! 

En liten bagare som hela tiden pratade om pepparkakor 

Vi var och hälsade på min famo och fafa en förmiddag. Jag passade på att ta lite bilder på dem och barnen. 

Mathias favorit är nog banan, blir så lycklig att han skakar när man tar fram en banan :')

En söndag var vi också på en underbar flickas 1 års kalas <3

Höstträning

Efter 3 år utan dessmera planerad och rutinerad träning har jag nu tagit mig i kragen och gjort upp en liten plan för hösten. För att någonting ska bli gjort. Mitt mål är att få en stark rygg och bål, och mjukna upp i kroppen, för jag är påriktigt stel som en pinne. En stark rygg och bål behövs i mitt jobb, och annars också helt i vardagen. Min rygg är så svag efter graviditerna att jag ofta tror den ska brista.

Jag anmälde mig till måndagsjumppan här i byn så på måndagar är det "lihaskunto" på schemat. Sku jag ha andra alternativ sku jag nog byta jumppa men nu finns det inte andra och det är ju ändå bättre än ingenting. Hon som drar har inte ett färdigt upplägg för timmen utan "ser vad vi hinner med", något jag inte alls tycker om. Tycker man nog kan planera rörelserna efter tiden man vet man har. De flesta deltagarna är otränade tantor och de flesta rörelserna är nog helt för svåra för dem, jag ser ju att de inte har en aning om vad en ojentajapunnerrus är och såna ska man göra liiite flera i uppvärmningen, så till nästa sommar har jag nog snygga armar ;). Jag kommer iallafall iväg hemifrån varje vecka en timme då jumppan är schemalagd och betald. 

Jumppan är det ända jag har som veckovis träning, det andra är varierande. Jag har satt ett mål åt mig att gå 10km varje vecka, det är 2-4 lenkar. Beroende på hur långt jag går blir det olika antal per vecka. 10km känns passligt då jag ändå går med vagnen, att skuffa på 25kg gör nog sitt för lenkken. Det ger passligt med flås och frisk luft. 

Jag som annars helst tränar med kulan har nu bestämt att lämna bort den en tid och fokusera på övningar som mjuknar upp musklerna. På yogaaia har jag hittat några bra videon som fokuserar på ryggen, axlarna, nacken och bålen, precis det jag behöva stärka och tänja. Minst 3 gånger i veckan ska jag "sträcka" på kroppen och känns det som att jah vill göra det varje dag, så gör jag det. Sen när jag fått ryggen i bättre skick tar jag fram kulan igen. 

Då hösten innebär ingen hård och intensiv träning för mig utan stärkande med övningar från yogan. Känns iallafall bra att jag gjort upp en plan jag också klarar av att följa fast det inte blir mycket ledig tid. 

Höstträning

Efter 3 år utan dessmera planerad och rutinerad träning har jag nu tagit mig i kragen och gjort upp en liten plan för hösten. För att någonting ska bli gjort. Mitt mål är att få en stark rygg och bål, och mjukna upp i kroppen, för jag är påriktigt stel som en pinne. En stark rygg och bål behövs i mitt jobb, och annars också helt i vardagen. Min rygg är så svag efter graviditerna att jag ofta tror den ska brista.

Jag anmälde mig till måndagsjumppan här i byn så på måndagar är det "lihaskunto" på schemat. Sku jag ha andra alternativ sku jag nog byta jumppa men nu finns det inte andra och det är ju ändå bättre än ingenting. Hon som drar har inte ett färdigt upplägg för timmen utan "ser vad vi hinner med", något jag inte alls tycker om. Tycker man nog kan planera rörelserna efter tiden man vet man har. De flesta deltagarna är otränade tantor och de flesta rörelserna är nog helt för svåra för dem, jag ser ju att de inte har en aning om vad en ojentajapunnerrus är och såna ska man göra liiite flera i uppvärmningen, så till nästa sommar har jag nog snygga armar ;). Jag kommer iallafall iväg hemifrån varje vecka en timme då jumppan är schemalagd och betald. 

Jumppan är det ända jag har som veckovis träning, det andra är varierande. Jag har satt ett mål åt mig att gå 10km varje vecka, det är 2-4 lenkar. Beroende på hur långt jag går blir det olika antal per vecka. 10km känns passligt då jag ändå går med vagnen, att skuffa på 25kg gör nog sitt för lenkken. Det ger passligt med flås och frisk luft. 

Jag som annars helst tränar med kulan har nu bestämt att lämna bort den en tid och fokusera på övningar som mjuknar upp musklerna. På yogaaia har jag hittat några bra videon som fokuserar på ryggen, axlarna, nacken och bålen, precis det jag behöva stärka och tänja. Minst 3 gånger i veckan ska jag "sträcka" på kroppen och känns det som att jah vill göra det varje dag, så gör jag det. Sen när jag fått ryggen i bättre skick tar jag fram kulan igen. 

Då hösten innebär ingen hård och intensiv träning för mig utan stärkande med övningar från yogan. Känns iallafall bra att jag gjort upp en plan jag också klarar av att följa fast det inte blir mycket ledig tid. 

Vardagsbabbel från telefonen

När jag en gång har tid att sätta mig ner vid datorn för att blogga så krånglar förstås nätkopplingen, så nu får jag ge mobilbloggandet en chans.. 

Här rullar vardagen på igen efter ett lugnt och skönt veckoslut varvat med familjetid och kvällsturer. Det fina vädret bara fortsätter och jag kommer inte ens ihåg när det regnat senast ? Vi har varit mycket ute på gården, jag kanske minst för jag får mera gjort inne medan de andra är ute. 

På fredagen satt vi i bilen redan innan klockan 9 påväg till butiken hela familjen. Matilda ska nog sitta i butikskärran i butiken för annars plockar hon åt sig allt möjligt som hon vill ha. På eftermiddagen var Matilda en stund till famo och fafa medan Daniel klippte gräsmattorna och jag övade att gå med Mathias. Nu när barnen tar natten senast klockan 20 så finns det tid för lite extra på kvällen så vi åt kräftor med Daniel, lite tid åt parförhållandet. 

Jag hade inte fått ihopgått mitt mål för veckan så på lördagsförmiddagen blev det en kort lenk för oss alla innan jag fixade lunch och sedan for iväg på jobb. 

En likadan lenk gjorde vi på söndagsförmiddagen och nu hade jag mina kilometrar ihopskramlade. Skönt att gå i den friska höstluften. Dagen blir nog så kort när man ska iväg på kvällstur, och då börjar vi ändå först klockan 14. Känns som att man inte hinner göra någonting fast vi stiger tidigt upp. Fast vi ju nog visst hinner en del. Såndänt smått som att byka, dammsuga och laga mat. Kanske är man också effektivare när det inte finns tid hela dagen ?

Igår var jag med barnen till min famo och fafa och hälsa på. Nu har vi sett dem så ofta den senaste tiden att barnen minns dem och inte är så blyga. Matilda älskar att leka med min fafi och sku inte alls ha tid med mat eller kaffe som vi alltid blir bjudna på. 

Idag har vi bara haft en hemmadag. Lekt, städat, målat, bykat och lagat mat. Efter mellanmålet (som inte dög åt nåndera fast jag satsade och dukade fram fruktfat) for vi ut på lenk för att se på lastbilar och bussar. Sedan var vi ute tills det var matdags, for lite "över" också. Medan jag kockade ihop min mat eldade jag samtidigt paff i bastun, höll ett öga på Mathias som var ihop med takkan hela tiden och hjälpte Matilda med diverse småsaker, snacka om multitasking! 

Nu blir det 3 dagar jobb och dagis. Könns som att min hjärna går på högvarv hela tiden och jag snart får börja skriva "to-do"-listor över allt så jag ska få saker gjorda nångång. På torsdagen satt jag 3timmar vid datorn och gjorde beställning på inbjudningskort, foton och Matildas fotobok för 2015. Så ett stressmoment är iallafall överkryssat. 

Måndagtisdagonsdag

När månne jag senast haft en lugn stund mitt på dagen då båda barnen är hemma ? Matilda har inte sovit dagsömn hemma på hela sommaren (någon enstaka gång har hon gått med på att vila och sedan somnat) men nu sover hon gott i sin säng sedan kl 11. Och Mathias ligger ute i vagnen och snusar. Har en stund tid sedan ska jag fixa mig färdig att fara på möte till jobbet.
Igår hade jag tänkt ta itu med lite saker jag behöver fixa med datorn men klockan sprang så allt får bli till idag. Några blogginlägg har jag på kommande bara jag hinner sitta ner och skriva. Nu först ska jag ännu en gång gå igenom bilderna som jag knäppte till inbjudningskorten och få dem beställda.

Den här veckan har gått underligt fort då det redan är torsdag. Måndagen var jag ledig och då var Nannu med flickorna hit och leka några timmar. Nu när vardagen börjat med jobb och dagis hinner vi inte ses lika ofta så man får passa på då båda är lediga. Mathias sov bara typ 30 min på dagen och var såå trött hela eftermiddagen och kvällen. Matilda som stigit upp redan kl 6 var också lagom trött och höll på att somna vid matbordet när vi åt middag. Hela eftermiddagen var mest bara pirr och gnäll från trötta barn. Som tur började min jumppa på måndagen så jag fick komma bort en stund. Famo och fafa var här och skötte kvällsgröten under tiden.
Tisdag och onsdag har varit jobb och dagisdagar och fast barnen sover på dagis är de nog trötta redan vid 17:30 så för att jag ska komma lättast undan har jag placerat barnen i vagnen och gått ut på länk med dom. Dom trivs båda så bra med att sitta i vagnen och se sig omkring och så gör dom inte av med den sista energin som finns. På tisdagen var vi till famo och fafa och plocka lite äppel med momi så hon kan koka sylt åt oss. Efter dagis har vi tagit som vana att bli ute på gården och leka då vädret varit så fint och de inte hinner vara ute på dagis på eftermiddagarna nu. Matilda har en tid redan haft plåttrande med vatten som favoritlek ute på gården (fast nu när de inte regnat börjar pölarna vara lite torra :D) så jag har låtit henne sitta och leka med vattnet nu när det ändå varit varmt. Mathias trivs vid sandlådskanten, gräver lite med spaden och sätter den sedan i munnen och riktigt äter sanden, hohhoh :D. Tycker vår gård är lite "dålig" nu då sandlådan, gungan och lilla trampolinen är på olika ställen så till nästa sommar måste vi nog fundera ut ett lite fiffigare system så vi får allt på samma ställe.

Matilda har dukat på sitt bord med duk och allt

Mathias tyckte det var skönt för tänderna att gnaga på ett äppel

En ny vardag

Det tar nog tid innan man vänjer sig med att vara "ensamstående" halva och ibland hela veckan ut. När Daniel far redan innan barnen stiger upp på morgonen och kommer hem när de sover så är det jag som ska sköta iväg oss på morgonen, jag som ska hämta på dagis efter jobbet, jag som ska fixa middag och sedan alla kvällssysslor. Sedan ska jag ännu städa upp i huset, diska undan och sköta byket. Imellan känns det som att det aldrig tar slut, och int tar ju aldrig disken och byket slut. Underligt mycke leksaker hinner också de 2 dra fram på den korta stunden de är hemma efter dagis (båda dagarna har vi blivit ute på gården och leka när vi kommit hem och gått in när det varit mattid). Annars brukar den ena sköta kvällsgröten och den andra plocka leksaker, men nu får jag sköta båda delarna samtidigt. Och nej, jag kan bara inte blunda för alla leksaker, jag ska ha golvet tomt till natten! Och när de råddar i 3 rum, ibland 4 när Matilda tror att vårt sovrum är något dockrum vart hon för alla dockor och kärror, huoh.

Städning ska skötas på dagen, och att städa med barn i fötterna är inte det lättaste, så jag blev överlycklig på måndagen när jag kom hem med barnen och såg redan i ytterdörren att svärföräldrarna varit och städat under dagen. Det är lyx vi har som jag nog verkligen uppskattar. På söndagen hade jag visserligen dammsugat det värsta när jag höll på att få nervfel med sanden på golvet, så medan barnen åt kvällsgröt drog jag med dammsugaren. När annars ska man dammsuga, då satt de iallafall stadigt stilla i sina stolar. 

Både arbetsdagar och lediga dagar är jag helt slut när kvällen kommer och vill helst bara kasta mig på soffan framför tv:n. Och för det mesta gör jag det också, men måste ändå stiga upp och städa upp i köket. Har märkt att jag blir bara på dåligt humör om jag måste börja dagen med ett överfullt diskbord så sköter undan det på kvällen fast det tar emot. 

Samtidigt som jag tycker det är tungt att vara så mycket ensam så är det helt skönt på sitt sätt. Barnen är mycket snällare och möjligare när bara jag är hemma. Och det gör gott för oss också att inte se varandra så mycket, hehe. Fast idag var en sån dag som allt bara kändes tungt och eländigt, Matilda som vaknat före 6, och sedan kräver full uppmärksamt, lika som Mathias. Matildas ljudnivå har blivit på "dagis" och man får be henne sänka volymen hela tiden. Mathias sov bara 1,5h dagsvila och var trött och gnällig när han vaknade. Som tur kom mamma sedan och tyckte vi skulle gå ut och gå. Vilket gjorde gott åt oss alla. 

Det tar tid för kroppen också att vänja sig att stiga upp lite över 5 och sedan vara igång precis hela dagen. Det är inte mycket vi hinner sitta på jobbet så med min dåliga rygg känns det nog. Stressen som jag har haft de senaste veckorna inför allt det nya har iallafall lättat. Jag har konstaterat att jag nog klarar det här :)

Dagis- och jobbstart

Klockan är lite över 7 på kvällen och båda barnen sover sedan en stund tillbaka. Matilda somnade på 2 minuter efter att vi läst slut Ingrid-boken och Mathias hade somnat under tiden som jag läste med Matilda. Våra kvällar är inte så långa mera, barnen måste i säng senast kl 19 för att hinna sova ordentligt innan dagisdagarna. Och efter dagisdagarna är de så trötta att de går och sova ganska tidigt ändå fast det inte är tidig väckning följande morgon. Matilda steg upp idag när Daniel for på jobb lite före 6 och somnade inte om fast hon kom med mig och ligga, så hon fick se på barnprogram medan jag slumrade lite till. Hade nog väntat mig att det sku vara tidigt väckning idag också men inte riktigt så tidig. Mathias tog nästan 13 timmars nattsömns och snarkade på till lite över 8! Sedan har vi haft en helt vanlig dag, lagat lite mat åt Mathias, lekt, varit ut och gå, och bara haft en dag utan dessmera planer eller måsten. Fast alla dedär "måstena" ju nog ska utföras på lediga dagar för att bli gjorda.

Barnens dagisstart har gått jätte bra, inget gråt på  morgonen men nog på eftermiddagen när kommit för att söka hem dom. Matilda vrålar "neeej mamma kom ja vill INT hem" och Mathias blir mamis när han ser mig. Båda trivs bra och är glada och nöjda hela dagen. Mathias brukar vara som solen hela dagen och inte gnälla någonting alls, och det är ju skönt att höra. De är de första barnen som kommer på morgonen och jag tror det har stor betydelse för hur lämningen går, barnen blir inte stressade av andra barn och den vuxna kan direkt ge full fokus. Jag har reserverat några extra minuter tid till lämnandet så det inte ska bli stress och de öppnar dörren åt oss redan 6:15. Mathias har fått sin mjölkflaska att dricka men det verkar som vi kan lämna bort den då han bara druckit några klunkar. Jag var lite rädd för hur Mathias ska orka hela förmiddagen tills dagsvilan men på måndagen hade han orkat lika länge som de andra barnen och sedan sovit lite på 2 timmar, på tisdagen hade de gått in med honom tidigare och äta för att han verkade trött och hungrig, men så hade han bara sovit 1,5 timmar och vaknat "mitt i vilan", så han var ganska så trött igår kväll. Det är skönt att de lite kan flexa med tiderna enligt barnen och inte bara går enligt klockan! Matilda har också sovit 2 timmar båda dagarna på dagis, får se ifall vi måste minska på det då hon sedan haft svårt att somna på kvällen, eller så har det bara vara spänningen efter dagen som gjort att hon haft svårt att få tag på sömnen. Mathias har lite krånglat med maten på dagis (lika som han gör här hemma), kräsnare barn får man nog söka efter verkar de som! Han ska ha sin mat nästan helt slät, sådär halvmosat äter han absolut inte och mat mosad med gaffel kommer också allt ut tillbaka, eller så ska det vara sådana bitar som han kan tugga, alltså ordentliga potatisbitar.
Efter några veckor kommer det nog säkert att komma en ordentlig back med dagiset och det kommer högst antagligen blir gråt på mornarna när dagis blir vardag, men det får vi ta sen. Därför finns också dedär extra minuterna på morgonen. Nu har hela komma till dagis, klä av och vinka hejdå tagit högst 10 minuter.

För mig har det känts riktigt bra att vara på jobb, efter en sommar hemma med båda barnen behöver nog huvudet och öronen lite vila :D. Jag känner mig som en ovetande studerande då jag hela tiden måste fråga och känns som jag inte kan någonting mera. Men allt är ju nytt, huset, klienterna och arbetskamraterna, så jo, kanske jag har lov att fråga. Kroppen har fått en ordentligt chock av jobbandet och ryggen är helt totalt fast. Jag går så mycket på jobbet att jag får nog ihop mina 10000 steg på en arbetsdag så någon extra kvällslänk behöver jag inte fundera på. Och det har nog inte funnits krafter kvar till någon länk heller. På måndagen var jag så slut i ryggen att jag bara låg på soffan när barnen gått i säng. De sista dropparna energi används till barnens kvällssysslor och sen sku jag själv kuna stupa i säng men vill nog sitta helt i lugn och ro en stund och pusta ut efter dagen.

Familjetid

Just nu känns det väldigt höstigt då regnet öser ner, det brinner i takkan och jag har tänt några ljus. Barnen sover och vi tar det lugnt på soffan, har inte ens tv:n på.
Vi har haft 2 familjedagar då Daniel är ledig det här veckoslutet. Igår var vi ett varv till stan i jakt på någonting som Daniel ändå inte köpte, men som vanligt kom vi hem med annat, som tex blöjor på erbjudande. På eftermiddagen hade jag så sjukt i ryggen att jag mådde illa och grät så fick ta värkmedicin, vetedynan och gå under täcket. Somnade till en stund fast det var fullt ös i vardagsrummet och när jag vaknade kändes ryggen bättre. På kvällen var vi på kalas till Sibbo en stund och till kvällsmål lagade jag en trattkantarellpaj, mums.
Idag var barnen vakna normal tid så vid 8 satt vi alla redan vid köksbordet, men sen tog det nog tid innan vi kom iväg till Jumbo och klockan var halv 10 plötsligt. Jag ville ti Jumbo och kolla in några erbjudanden fast jag visste att min rygg inte kommer tycka om allt gående men det gick ändå helt bra. Vi gick runt i butiker och såg på allt möjligt, barnen var nu rätt så möjliga och Matilda mutade jag med glass, krånglar hon inte så får hon glass när vi shoppat färdigt. Det var massor med folk, speciellt i matbutiken då det var bra erbjudanden och alla bara trängde sig fram till hyllorna.
Hemma blev det mat och så lek hela eftermiddagen. Famo och fafa kom en stund på kaffe och fick Matilda att äta ens lite mat. På kvällen har vi råddat om här hemma, flyttat en hylla från Mathias rum och mappar från Matildas rum. En hel del kvar att fixa men vi har iallafall fått någonting gjort. Jag har också namnsatt barnens kläder inför dagisstart.

Matilda fick en superhärlig klänning från Cubus till sin 3-års dag och ett par baggycollagebyxor från Name It och jag fyndade en tröja och skjorta inne på Cubus, och ett par skor från Skopunkten. Helt nöjd, allt var nedsatt så slutsumman blev inte så farlig ;)

En erfarenhet rikare, en erfarenhet jag gärna klarat mig utan

När jag kom hem och steg ur bilen kände jag att också kinden nu började domna, benet och armen kändes tunga och sömniga. Väntade en timme, googlade lite men att ena kroppshalvan domnar bort lät ju inte så bra. Hörde med min vän på ambulansen och som tyckte att jag sku ringa någonstans så ringde till jouren och fick därifrån order att ringa efter ambulans. Efter lite sökande hittade mannen på nödcentralen vårt hus och kunde skicka en ambulans, som kom med blåsljus och sirener. Mamma kom och sökte Matilda efter att jag ringt efter henne så Matilda inte sku behöva se vad som händer, hon som är så känslig så tyckte hon kunde slippa dethär. Hon gick glatt med till momis för att äta kvällsgröten där och hade inte sett eller hört ambulansen. Ambulanspersonalen klampade in och undrade var patienten är, "här" svarade jag som tog emot dem i tamburen. De kontrollerade allt det vanliga (temp, blodsocker, saturation och trycket) och hade mig att klämma deras händer och kollade det neurologiska eftersom det handlade om domningar. Något avvikande kunde de också "se" och ringde till neurolgen för att höra vart de ska föra mig; neurologiska avdelningen på Mejlans. Så packade en lite smått i en väska och gick ut i ambulansen där jag fick lägga mig på båren och så sattes det dropp åt mig. De var ändå så finkänsliga att de sparade på blåljusen medan de körde på sandvägen och först på landsvägen kom ljusen på.
Fast jag var helt kapabel att gå på egna ben rullades jag in på bår för "det ser bättre ut" enligt ambulansmannen men sen fick jag nog själv flytta mig till sjukhussängen på jouravdelningen. Men sedan var det prompt stopp för att ens lite stiga upp. Någon kom och mätte samma saker som ambulansen mätte hemma. En labbsköterska kom och stack mig i fingret riktigt hårt (någonstans sku skuggvätskan eller vad det nu heter in men vet inte var hon satte den) och fortsatte sedan med att ta blod från armvecket. Läkaren kom och ställde en massa frågor, tyckte hon frågade samma fråga minst 5 gånger. Sedan hade hon mig och "jumppa" fick lyfta armar och ben, hitta min näsa med ögonen fast osv. Med jumppande kunde hon se att höger sidan var svagare då armen och benet inte hölls stilla utan föll, de kändes så tunga att hålla i luften. Sen fick jag ligga och vänta en stund innan jag rullades ner till magnetröntgen. Medan de förberedde mig frågade skötaren om jag möjligtvis kan vara gravid varpå jag svarade att möjligheten finns alltid men jag tror inte det, de bara skrattade åt mig men bestämde sig för att inte skuffa in mig helt och hållet i maskinen. Och tur det, för då hade jag nog fått panik. Det var redan helt hemskt att få galler framför ansiktet och sen omslutas av ett rör, nu såg jag ändå lite ut från röret om jag öppnade ögonen. Fick hörlurar så jag kunde lyssna på musik under tiden, 20 minuter skulle det ta. Upp tillbaka till jouren och vänta att neurologen kollat på bilderna från mrt. Jag bara väntade att få gå på vessan. Någon kom och tog hjärtfilm på mig och en annan inventerade mina kläder och packade dem i en påse. Efter vad som kändes som en evighet kom neurologen och sa att inget avvikande syntes på bilderna och jag fick lov att gå på vessan, men inte gå själv utan med rullstol. Och hon som skötte mig hade då verkligen inte bråttom fast jag redan då jag blev intagen någon timme tidigare frågat efter wc. Ingenting fick jag äta eller dricka heller men fick lov att ta en liten slurk vatten om jag inte berättade för någon :D. Vid halv 1 flyttades jag till neurologiska avdelningen och fick äntligen börja sova.

Frös som katten då jag inte hade annat än ett lakan som täcke och var så hungrig att det redan gått över men slumrade till halv 7 då jag blev uppjagad på vessan för att lämna prov. Sköterskor kom och gick, sade hejdå och de nya kom för att presentera sig, helt underbara sköterskor hade jag turen att få, så glada och hurtiga. Rumskamraten fick sitt morgonmål men jag fick bara ligga och vänta på att labbproven skulle tas. Sen sku det då tas så många rör med blod att hon fick 5,5 när blodet tog slut och jag fick pumpa knytnäven för att hon sku få röret fullt. Ny ådra och så fylla ännu 2 rör, jag kände mig ganska svimfärdig när hon höll på. Jag hade ätit mat innan klockan 17 och så några vindruvor vid 19 och druckit 1 glas vatten så jag hade iallafall fastat ordengligt. Och äntligen fick jag mitt morgonmål, och dricka.
Jag tycker det hela tiden kom nya sköterskor för att prata med mig och kolla mitt mående och till alla sku jag berätta hur det hade börjat och hur det kändes nu. Läkaren kom också på sin rond och berättade mera om vad hon kunde se från mrt bilderna; ingen propp, inte verenkiertohäiriö, inte ms och överhuvudtaget inget avvikande, vilket ju bara var bra. Men nu sku det tas reda på vad domningarna kunde bero på. Fortfarande var höger sida lite avdomnad, speciellt kinden. Blodproven hade inte visat någonting så läkaren beställde ryggmärgsprov. Och innan dess sku det tas nya blodprover, så det var bara att vänta. En sköterska kom och tog hjärtfilm och någon annan mätte blodtycket under dagen. Någon sa att domningarna kan vara ett migränanfall men jag har aldrig haft migrän så det var ju inte heller så troligt.
Jag valde att ta bedövning till ryggmärgsprovet men ville inte ha diapam som de erbjöd mig. Läkaren stack bedövningen i ryggraden och nästan direkt efter provade hon få in kanylen i ryggmärgen utan att lyckas. Vi tog en andningspaus och provade igen, jag ropade tyst att de tar sjukt i mitt ben och det var tydligen bra för då var kanylen på rätt ställe och det var bara att vänta att de droppade ut vätska, vääääldigt långsamt. Under tiden hann vi gå igenom varandrar förlossningar och både sjuksköterskorna och läkaren var förvånade att min första gick så fort då deras tagit 1-3 dygn, huj. När vätskan droppat klart berättade läkaren om biverkningarna man får från ryggmärgsprovet och hur jag kan hjälpa symptomen; vila, kaffe och cocis.
Och så väntade jag, och väntade och väntade, Att svaren sku komma och läkaren avgöra om jag kunde åka hem eller inte. Hade redan blivit lovad att få åka hem så jag väntade ju på det. Och det gjorde Daniel också, han har säkert 10 gånger skickat och frågat om han får komma och söka mig nu <3. Klockan 17 hade alla svar äntligen kommit och inget avvikande konstaterats så jag kunde bli utskriven. En timme senare satt jag i bilen påväg hem, utan att igentligen veta vad det var som orsakade domninar i halva kroppen. Kinden som ännu hela dagen känns lite borta kändes nu normal. Det ända sköterskorna och läkaren kunde säga var att det verkade vara tilapäinen häiriö eftersom alla prover var bra.

Fick en tandborste och tandkräm på spruta :D

Tog värkmedicin när jag kom hem och har druckit 2 burkar cocis efter det så jag hoppas jag kan sova inatt. Nålhålet i ryggen börjar värka när jag rör på mig så det är nog bara att vara så stilla som möjligt. Klarade inte ens av att hålla masken Mathias i famnen när jag kom hem :'( nu i säng och hoppas det blir en lugn dag imoron. 

En annorlunda vecka

Igår hade vi sista mjuklandningen på dagis och på måndagen börjar allvaret med tidiga mornar och långa dagar. Den här veckan har barnen varit hemma med momi medan jag varit på jobb. På tisdagen var deras småkusin här en stund med sina 2 barn medan momi hade annat och de hade gått fint fast det var 4 småttingar. Båda barnen var nog glada över att få lekkamrat fast nu Mathias sov nästan hela tiden de var här.
Igår på dagis försökte jag hålla mig lite "bakom" och ville att barnen sku bekanta sig mera med de vuxna och andra barnen. Matilda kom några gånger och ville att jag sku sköta dockan med henne men sa snällt att idag får hon leka med dom andra. Mathias kröp gladeligen omkring och undersökte utrymmena men kom alltid tillbaka för att se att mamma var kvar. När vi var ute på gården satte jag mig på en bänk och lät barnen vara helt med dagis vuxna och Matilda glömde säkert bort att jag var där för när de andra barnen gick in slank hon med. Och sen blev det skrik för hon sku ju med in och äta :D. Mathias klarade sig bra ute ända tills det var dags att gå in och de närmade sig mig, för när han såg mig ville han ju förstås direkt till mamma. Jag tror nog ändå det ska gå riktigt bra nästa vecka, båda två har fattat tycke för de vuxna sku jag våga påstå.

Igår hade Matilda också tid till frissan med famo, det har lite blivit deras "thing" att fara till frissan då famo gärna gör nånting "extra" med Matilda. Efter det ville ännu faster vara med Matilda en stund så hon var borta hela eftermiddagen. Jag for med Mathias för att tömma kirppisbordet men fick stanna på halva vägen och vänta på Daniel som kom från jobbet då motorvärmen började stiga lite för mycket i bilen, så vi böt bil och han for hem med Mathias. Jag blev ganska förvånad då jag fick höra att min försäljning på en vecka var nästan 270e! J som jag delade bord med hade försäljning för 130någonting så måste nog säga att vårt bord hade bra åtgång under veckan. En kass med kläder kom hem tillbaka men mycket blev ja nog av med, som tur. Hade några lite dyrare plagg men också massor kläder för 0,5-1 euro styck.

På vägen hem från kirppis märkte jag att min högra sida domnade bort och det hjälpte inte fast jag ändrade ställning eller började röra på mig, så kvällen blev någonting helt annat än planerat..