28.11

Man ska inte ta ut segern i förskott, och jag försöker att inte hoppas alltför mycket. Men lilla fröken sov från 22 till 02 i natt i ett sträck! Vet inte om de beror på att hon inte sov så mycket på kvällen eller för att hon fick ersättning innan hon gick och sova. För efter klockan 2 vaknade hon igen med högst 2 timmar emellan. För att sedan lite innan klockan 6 vakna och inte sova innan halv 11. Lite slumrande 9-10 men hon kämpade emot sömnen allt vad det gick. Här på soffan tycks det gå destu bättre att sova.
Ska ikväll igen prova ge ersättning åt henne ifall hon sover bättre då. Då kommer hon få det på natten också.

På tisdagen tog vi i bruk nalle-dräkten. Dessa dräkter, lika gulliga som de här besvärliga att få på! Jag vet inte hur jag ska lyckas få hennes armar in helt i ärmarna, tur är den så stor att hon bra ryms där fast den inte är på ordentligt. För att vara storlek 56 är den jätte lång, hennes fötter räcks bara där var buntarna börjar.

Hälsningar

Hej! Idag är jag tre veckor gammal, och jag har redan en hel del små egenheter

* jag sover med benen i kors, våga bara försöka flytta på dom
* jag tycker inte om att få mössan på huvdet, då måste jag alltid lite skrika
* jag vill ha mjölk i hela ansiktet och blir arg när någon torkar mig runt munnen
* jag vill sova i fred, snusa bara på mig ens så morrar jag åt dig, ännu mera morrar jag bara du rör mig
* jag tycker om att sprattla så att både vantar och strumpor flyger
* när det är D-vitamin dags gapar jag stort och fint
* i min egen säng går det bra att "jobba" så att huvdet kommer fast i spjälorna, att ligga tvärsöver går också bra
* jag tycker om att prata, högljudt, och jag har en hel del att berätta
* jag vill ha båda fötterna i samma bunt, och jag får dem nog dit också

När det är fotodags är det bäst att sätta ögonen fast

Dagarna på BB

Natten efter förlossningen sov jag inte mycket, kunde inte släppa min fina dotter med blicken. Och när hon var vaken en stund måste jag ju också vara vaken. I och med att det fanns en infektionsrisk hos henne skulle hon kontrolleras med några timmars mellanrum de första timmarna. Så barnmorskan var inne hos oss några gånger under natten, bland annat sku kroppstemperaturen följas med. Jag kunde heller inte sova för när jag fick flickan med i sängen kunde jag inte röra på mig. Min rygg var så sjuk att jag inte kunde svänga mig i sängen och det var ett helt projekt att komma upp för att sitta. Så fick sedan på morgonen begära att de lyfte upp flickan så att jag också kunde komma upp. Vet inte varför jag inte fick värkmedicin till ryggen fast jag sa att jag har hemskt sjukt. På morgonen kom det en annan familj i sängen brevid och lugnet var slut.

Pappa/morfar var den första som kom och hälsade på på torsdagsförmiddagen. När Daniel, med en vacker blombukett, kom från jobbet fick jag äntligen gå i duschen och sedan satt vi bara och beundrade vår lilla. På kvällen hade vi mera gäster; Annika, Nise och Nixu. Nise hade tänkt på mig och hämtade en skvallertidning och chokladplatta, Nixu hämtade en euron juusto (som jag beställt) och Annika hade en ljuvlig dräkt till flickan. Andra natten gick lite bättre och tack vare värkmedicin kunde jag med stor möda lyfta flickan till och från sin egen säng, så hon kunde sova där. 

Fredagen väntade jag bara att klockan sku bli 14 så jag fick sällskap av Daniel. Det var ganska tråkigt att ligga ensam där hela dagen. På eftermiddagen kom famo, fafa och faster och hälsa på, ljusröda kläder hämtade de med sig. På kvällen när det var besökstid kom morfar, moster och Nixu. Min pappa hade varit till babybutiken och köpt en liten presant och när ägaren fick veta att det var en liten flicka hade hon sprungit in i bakrummet och kommit tillbaka med en knippe ljusröda ballonger som hon ville gratulera oss med! 

Min rumskamrat flyttade till ett familjerum så jag fick vara natten ensam igen. På kvällen när lillen blev 2 dygn gjordes sista kontrollen, som varit 3gånger i dygnet, och allt verkade bra. Natten gick bra, hon åt och sov mycket. 

Lördagmorgon väntade vi på läkarkontrollen för att få åka hem, när vi fick veta att vi inte blir hemsläppta. Istället fick vi börja med syöttöpunnitukset. Och matmellanrummen minskades från 4 timmar till 3. Det togs blodprov för att kolla bilirubinet när hon var så gul. Blodsockret sku mätas före hon åt. Första gången vi tog blodsockret var det för lågt så det sku tas på nytt nästa gång hon sku äta. Syöttöpunnitukset visade att hon inte åt tillräckligt mycket från bröstet. Mot eftermiddagen sov hon bara, orkade inte vara vaken ens för att äta, och somnade direkt fast hon varit under vattenkranen. Jag sku prova ge med flaska ersättning åt henne för att hon sku få tillräckligt med mat, men det gick inte då hon bara sov. Barnmorskan provade också men lyckades inte heller. Hon tog flickan med till kansliet, kom tillbaka efter en liten halvtimme och sa att nu har dom ätit en riktigt megaportion, 40ml. Vi undrade hur hon lyckas med det; hon hade matat med en keskospullo som trycker mjölken ner i halsen. På kvällen kom läkaren igen och gjorde en kontroll av flickan när barnmorskan ringt och berättat vad läget var. Läkarn ordinerade blodprov; crp, bilirubinet och liten blodbild. Vikten hade sjunkit från 3370 till 3002, 10,9% och gränsen går vi 10,0. Labbsvaren kom och läkaren beslöt att flytta flickan till barnavdelningen.

Under kvällen hade de fallit många tårar, nu föll det ännu flera. Att se sin lilla flicka må dåligt skär hjärtat i tusen bitar och man mår själv riktigt dåligt. 

Förlossningsberättelse

Onsdag 6 november 2013

Ringde till mödrapolikliniken och sa att jag fått en remiss till dem, fick som svar att de väntade mig redan igår och jag fick förklara att det blivit ett missförstånd. De undrade om jag kunde komma direkt så jag tog en snabbdusch och körde sen till sjukhuset. Stoppade min bok i handväskan men telefonen blev oladdad. Klockan var 11 på förmiddagen när jag lämnade bilen på sjukhusets 4 timmars parkering.

När jag kom dit blev jag visad till kontrollrummet där jag fick samma säng som senast. Barnmorskan satte fast mig i maskinen för att kunna följa med sammandragningar och babynshjärtljud. Hon frågade lite och sa att det nog säkert inte är fostervatten som rinner men att det nu endå kollas. Medan hon väntade på testsvaret mätte hon febern på mig. Hon tyckte att 36,9 var normalt men min normala kroppstemperatur ligger på 36,1 så hon blev lite fundersam. Samtidigt var testet färdigt som visade att vätskan var fostervatten. Hon gjorde försäkerthetsskull ett nytt test. Samma svar. Hon gick iväg och snart kom labben och tog crp och liten blodbild av mig. Klockan blev 12 och jag fick gå till avdelningen och äta lunch.
Under tiden hade barnmorskan konsulterat läkare och eftersom jag inte kunde säga exakt när det börjat läcka fostervatten blev det bråttom. Det kunde ha vari 3 dagar eller en vecka, jag kan inte säga.
Jag fick en kanyl i handen och antibiotika (försäkerhetsskull). Daniel hade jag hållit uppdaterad hela tiden men nu fick jag meddela mina vänner att det inte blir tårtkalas på kvällen som det var planerat. Ringde till mamma och meddelade att hon åkt iväg helt på fel dag, hon ville inte riktigt tro det.

Klockan 13 kom läkaren och 13.10 spräckte hon hinnorna efter att ha undersökt mig. Nu sku de vara bra om jag rör på mig, gå ut och gå i korridoren, sa de. Jo just! tänkte jag. Hemskt roligt att vandra omkring med värsta floden rinnande längs benen. Var uppe så mycket att jag mötte Daniel och hans mamma och gav bilnyckeln till henne. Jag hade lite stress över att jag inte sku få parkeringsböter!

Klockan 15 hade jag ännu inte några värkar att tala om så då sattes jag fast i droppställningen med värkstimulerande vätska, eller vad det nu heter. Började med 10ml/h som sedan ökades var 30 minut. Vi tog det helt lugnt, jag låg och läste för det mesta (tur att jag tagit boken med!).
Liten innan klockan 17 var det middag men då kändes värkarna redan så mycket att maten inte smakade. Direkt efter det  flyttade vi oss till förlossningssalen. Där provade jag på lustgas, som jag tyckte smakade illa. Försökte klara mig en stund och lite före 18 bad jag om att få epidural. Allt gjordes färdigt för bedövningen och läkaren kom för att sätta in nålen. "Tvättmedlet" de sprutade på min rygg luktade något grymt och man ville ju nästan sluta andas för att slippa lukten! Daniel som inte fått mat (trots att jag erbjöd min) blev lite svag och fick sätta sig ner. "Det finns mandariner i min handväska, du kan äta en sån!", fast jag själv hade illa brydde jag mig ändå om honom. Han var borta någon minut från min sida och kom tillbaka med nya krafter. Läkaren var färdig att sätta igång och när hon gjorde första försöket med epiduralen hoppade jag till och hon blev nästan arg, sa att jag måste ligga helt stilla. Svarade tillbaka att hon måste säga till när hon tänker sticka mig, så att jag vet och kan hålla emot! Följande försök gick bättre. Säkert 15 försök senare gav läkaren upp, det lyckades inte. Då hade hon provat med både epidural och spinal flera gånger. NU hade jag verkligen sjukt, i ryggen!

Gynekologiska läkaren begärdes på plats och satt in en lokalbedövning åt mig några minuter över 19. Och det hjälpte. Lite senare provade vi också med en aquakvaddel, som sved så förbaskat utan att hjälpa mot någon smärta. Barnmorskan gav mig lustgasmasken tillbaka men nu var det bara syre som jag andades in, för att ha något att koncentrera mig på. Daniel fick kam i handen, guashakam, och sku prova kamma mig på ryggen men jag tyckte det bara gjorde trycket värre så det fick han sluta med. Och att man ännu ska måsta ha sjukt i handen också!
19:50 har barnmorskan skrivit "pärjää vielä". Barnmorskorna gick ut en stund och 20:10 informerade jag Daniel att nu kommer den, nu kan jag inte hålla emot längre. Han kallade på barnmorskorna som gav lov att börja krysta. Fy satan! Tur är Daniel inte klen av sig, för jag klämde allt vad jag orkade om hans hand. Skrek honom rakt i örat gjorde jag också. Som säkert alla andra meddelade jag några gånger att nu orkar jag inte mera. Det var bara att fortsätta för det. Och 20:44 var hon ute, vår fina flicka! Daniel klippte av nagelsträngen.

När de lite torkat av henne och kollat henne frågade de om jag vill ha henne. Nä nu orkar jag inte, svarade jag, Daniel får ta henne. Barnmorskornas skift tog slut och vi blev ensamma kvar i rummet. Nattskiftet kom in, presenterade sig, kollade läget och försvann lika fort igen. Daniel såg lagom salig där han satt med det lilla byltet i famnen. Själv låg jag bara helt utmattad och skakade. För att få någonting annat att fundera på än smärtan och skakningarna satte jag näsan i boken en stund.

Vid 22 kom barnmorskan och sydde ihop mig med 3 stygn. Sedan fick vi kvällsmål och barnmorskan försvann igen. Lite senare kom en annan barnmorska in för att tvätta och kontrollera babyn. Jag fick rena kläder. Flickan var 0,1 grad för kall så hon kläddes på med dubbla plagg, filt och täcke (och i sängen 2 värmedynor).

Klockan 23 gick vi till avdelningen, jag också. Helt själv. Installerade mig i rummet och så fick Daniel fara hem och sova. Själv sov jag inte mycket den natten.

Direkt efter förlossningen sa jag att aldrig mera men redan efter en stund hade jag glömt smärtan.

Vi hade egentligen inte alls pratat om förlossningen något mera. Jag hade skrivit ett "förlossninsbrev" som Daniel hade läst igenom, och det fanns nog med till sjukhuset men togs aldrig fram. Vad jag förväntade mig av Daniel under förlossningen hade jag inte funderat på, bara att han sku vara där för mig. Han sku själv få välja hur mycket han deltar. Men han var verkligen duktig, han fanns där för mig hela tiden. Frågade hur jag mådde, bjöd dricka till mig, pajade mig på huvudet. Hela eftermiddagen och kvällen höll jag honom i handen, och han lät mig klämma sönder hans hand. Han var precis det stödet jag behövde.

Vikt-igt

Passade på att ställa mig på vågen idag när vi var på rådgivningen. Vi har nämligen ingen våg hemma (bara en köksvåg och den håller inte mig ;)) så man får passa på att väga sig när det finns en våg till hands.

Vågen visade 10kg (lite på) mindre än innan förlossningen så 7kg kvar ännu till startvikten. Känns som en lång bit dit. Provade nämligen en del kläder på fredagen när jag sku vara lite finare, och ingenting ville passa.
Kanske det blir bättre förbränning när jag kan börja röra på mig ordentligt. Stygnen skaver när jag går så försöker att inte gå mer än nödvändigt för de blir så hemskt sjukt sen.
På något sätt känns det som om jag har ännu det här året tid att slappa och äta choklad. Och sedan starta det nya året med nya mål.

Vet inte riktigt om jag ska tro på det när andra säger att ammande är effektivaste förbränningen, att kilorna bara rinner av. Tror inte det gäller mig.

Rådgivningsbesök

Idag har vi varit till rådgivningen första gången. Här växer vi så det knakar! 52cm och 3360g, stora flickan redan ju! Allt var bra och rådgivningstanten tyckte inte att det gula var något att bekymra sig över. Vi gick igenom lite papper och fick hem några broschyrer. Nästa gång är det läkarbesök och i januari blir det vaccinering.
Idag var det jag som blev stucken, min stelkrampsvaccination behövde förnyas så hon gjorde det direkt. Tur har jag inte känt av den någonstans.
Efter rådgivningsbesöket gick vi och hälsade på hos min frissa för att boka en tid till mig. Min frissa har flyttat och bytt namn i början av månaden och jag hade ju inte hennes nya nummer så det blev att fara paikan päälle. Hon blev ju förstås jätteglad när hon fick se vår lilla. På fredagen har jag tid för klippning, ska bli skönt! Får se ifall det blir någonting annorlunda denhär gången.

Veckoslutet

Förstår inte hur ni andra mammor hinner lägga upp flera inlägg till dagen !? Fast jag får väl erkänna att jag hällre spelar Candy Crusch på facebook än bloggar då när jag sitter vid datorn, haha! Eller så är jag bara för trött för att fundera hur jag ska få mina tankar nedskrivna. Jag är trött nu också men tänkte försöka få ett inlägg om de senaste dagarna, som visst blir nästan en vecka ? Minns inte när jag bloggat senast. Förlossningsberättelsen ska jag också försöka skriva.

Natten mellan torsdag och fredag bestämde sig fröken för att inte sova. Halv 4 hade jag fått sova en halvtimme sedan kl 22. Då tog jag flickan i famnen och gick till rummet där Daniel sover. "Här har du, jag går och värmer mjölk", sa jag och satte henne i hans famn. (Hemskt glad blev han ju inte när jag väckte honom 1½timme innan han sku stiga opp och fara iväg på jobb.) Men han matade henne och bytte blöja och hämtade sedan en sovande flicka tillbaka till sovrummet. Sedan fick jag också honom brevid mig i en timme. Fick sova nästan 2 timmar innan hon var vaken nästa gång. Vid 10-tiden steg vi opp och hon var inte det minsta trött. Jag tänkte att om vi går ut en stund somnar hon nog i vagnen, fel tänkt! I 45 minuter var vi ute och gick och hon låg bara storögdt och tittade sig omkring; "vad är det här?".  Vid 1 på eftermiddagen var jag så trött att jag inte ens orkade äta fast magen skrek efter mat, så jag tog flickan i min famn och började sova. Äntligen somnade hon! Och sov nästan 3 timmar.

På kvällen ordnades jobbets julfest och jag åkte trots att jag inte sovit destumera. Det var en lyckad julfest, fast maten var dålig. Roliga program och underhållning. Det var också roligt att få träffa mina arbetskompisar! Vid 22.30 sade jag hejdå och godnatt och körde hem.
Daniel han fick mycket creed för att han ville/vågade vara ensam med en 2 veckor gammal baby hela kvällen och släppte mig iväg för en stund.

Såhär sover man på pappas mage! 

På lördagen steg vi upp vid 9, tog det lugnt och gick sedan ut på gården. Plockade undan lite inför vintern och så. Fröken sov så gott så jag satte babyvakten i vagnen och gick in med posten. Hann bara sätta mig ner innan hon började gallskrika, matdags. På eftermiddagen hade vi mommo här en stund och sedan åkte vi och handlade. På kvällen badade vi första gången. Det var skönt tyckte hon men mittiallt blev hon vrålhungrig så det var bara att låta henne äta och sedan torka och klä på. 

Söndagen spenderades stor del utomhus. Fröken har inte ännu riktigt förstått det där att det är skönt att sova i vagnen så det tog en stund innan hon somnade. Tur kom mommo och gick ett varv medan jag fixade med bilstolen i bilen. (Skit bil kan jag också påpeka!) Sedan blev det pizza och på kvällen tog vi det bara riktigt lugnt! 

40+0

Idag var den beräknade dagen för vår lilla fröken. Och vi har redan fått njuta av henne i över 2 veckor <3 Fast 211113 sku ju nog ha varit ett coolt födelsedatum, ifall hon tyckt idag vorit en bra dag att komma ut.

Dystra torsdag

Idag blir det tydligen aldrig ljust. Fast vi bara varit uppe en timme, och nu sover lilla fröken igen. Jag bestämde att idag tar vi en pyamasdag när vi ändå redan sovit bort halva dagen. Vad det var skönt att få sova 3 timmar i sträck nu på morgonen! Fröken tankade med mat 4 gånger på 3 timmar och sov sedan en lite längre stund. Daniel var också så snäll och gav mjölk till henne innan han for på jobb.
Snart kommer Nise hit så blir det lite tjejmys i regnet.

Igår var vi ute och satte upp plogkäppar längs vägen på eftermiddagen. Vagnen fick sin premiärtur men lilla fröken hade nog ingen aning om att vi var ute. Hon somnade innan vi satt henne i vagnen, sov hela tiden vi var ute och fortsatte sova när vi kom in. När det blir uppehållsväder ska vi gå på en lite längre promenad.

Mamma/mommo tyckte vi måste komma på ett smeknamn till fröken tills vi bestämt oss för vad hon ska döpas till. Det är inte ens lätt att komma på ett smeknamn till henne! Pyret blev föreslaget, kanske vi får börja kalla henne Pyret ?

Bulladeg

Såhär ser magen ut 2 veckor efter förlossningen. Vad kan man vänta sig ? Från att ha gått omkring med en badboll på magen så känner man sig ganska liten nu! Själva magskinnet och fläsket är som en bulladeg, går bra att knåda! Äh, men nu ska vi få fason på magen. Direkt som läkarn ger lov börjar det tränas här. Ska investera i en ordentlig kahvakuula att träna med här hemma.

Har inga bilder alls från mina sista graviditetsveckor, är lite ledsen över det. Ett minne över hur man sett ut hade varit roligt. På bilden nedanför har jag veckor 35+2 och är nog ganska stor.

MAGCOLLAGE

Nybliven mamma

Idag kväll blir vår lilla fröken 2 veckor gammal. Det har varit 2 veckor fyllda med känslor. För mig (och oss) helt nya känslor. En kärlek som inte går att beskriva. Stolthet. Oro. Rädsla. Lättnad. Obeskrivliga känslor.
Jag har också varit extremt trött, både fysiskt och psykiskt. Men när den ena tröttheten släppte lättade också den andra. Dåligt med sömn, men endå orkar man. Ännu.
Förra tisdagen fick vi komma hem alla 3. Men det är först denhär veckan som vi hunnit bekanta oss med livet hemma. Förra veckan gick i stor del till kontrollbesök på sjukhuset.
Daniel har varit hemma en vecka och är idag tillbaka på jobb. Det har varit skönt att ha honom hemma så vi tillsammans har kunnat bekanat oss med allt det nya. Jag har också haft möjlighet att sova mera under nätterna då han tagit en matning och blöjbyte. I natt sov jag helt ensam med fröken och fått klara mig själv.
Redan i magen var hon en riktig nattuggla och det håller i sig. De 2 senaste nätterna har hon vaknat med mindre än 2 timmars mellanrum och krävt mat. Natten till igår bestämde hon sig också för att vara vaken från halv 3 till nästan 8 med bara lite slumrande där imellan. Denhär natten vaknade hon för att sällskapa först vi halv 8 och det var redan mänskligare tider!
De första nätterna hemma sov jag med lampan tänd i sovrummet, det kändes tryggare så. Hon fick också sova mycket i vår säng, för att jag kände att jag kunde "vakta" henne bättre då. Nu har hon fått sova i egen säng redan flera nätter.
Igår hade vi rådgivningstanten på hembesök och allt var bra med fröken. Vikten hade stigit fint och var över födelsevikten, som var det viktigaste. Vi var lite rädda att den inte stigit tillräckligt då hon verkar ha raka rör i kroppen! På måndag ska vi till rådgivningen igen.

Min babyshower

Mina fina vänner tillsammans med min mamma och moster hade fixat en överraskningsbabyshower åt mig ungefär en månad innan beräknad födsel. Vi hade en mysig kväll där jag fick vara mittpunkten med presantöppning och svar på frågor. De hade fixat jättegod "mat"; sallad och pajer, kaka, muffins och bullar.
Vi fick alla gissa könet på babyn och när den skulle komma till världen. Också längd och vikt skulle man gissa. Som andra "lek" fick alla klippa en bit band för att gissa hur stor min mage var. Det var roligt att se hur de andra såg mig :D

Jag (eller babyn egentligen ju) fick en massa fina gåvor! 

Mycket i grönt och mamma som vågat köpa ljusrött 

Mina vänner hade också tänkt på mig och jag fick ett presentkort som täcker nästan 3 timmar hos en massör! De ville väl bara ha en orsak att få vara barnvakt.. ;) 

Min graviditet - tredje trimestern

Tredje trimestern kom så fort emot att jag inte ens hann reagera att vi var inne på slutrakan. För mig blev också denhär tiden den tyngsta. Jag slutade i princip jobba i halva augusti, gjorde bara någon enstaka tur i slutet av månaden. Jag hade för mycket sammandragningar för att kunna jobba. Enligt läkaren hade jag för mycket sjuka sammandragningar och att jag vaknade av dem på natten var inte alls bra. Redan runt vecka 25 svängde sig babyn med huvudet neråt och satte fötterna mot mina lungor. I några veckor kippade jag efter andan, sedan sjönk både baby och mage en bit neråt och jag kunde andas igen. I vecka 27 konstaterade läkarn att babyn låg med huvudet neråt och 2 veckor senare hade babyn sjunkit ner i bäckenet. I det skedet blev jag rädd, läkaren förbjöd tunga lyft och för mycket sammandragninar. Runt vecka 33 ändrade sammandragningarna "form", och gick från kramper i hela magen till värsta mensvärken. I följande lääkargranskning konstaterade läkaren att babyn är fixerad ocj jag är öppen 1 cm, 34+0 veckor. Nu blev allt tungt förbjudet och soffan mitt sällskap. När 36 veckor var fulla fick jag igen börja röra på mig. Var inne en sväng på sjukhuset när jag inte kännt babyns rörelser på över ett halft dygn, vecka 35+4. Barnmorskan önskade mig välkommen tillbaka och föda om 2 dagar då Borgå Sjukus har en gräns på 36 fulla graviditetsveckor. Sen verkade det som om mina sammandragningar tynade bort och jag städade en hel dag utan att känna någonting. Ställde in mig på att få en självständighetsdagsbaby.
Under hela tredje trimestern låg babyn med sina fötter på min högra sida. Hela min högra sida av bröst och mage var sjuk och öm av allt sparkande.
36+5 fick jag så sjuka sammandragingar att benen vek sig och jag mådde riktigt illa. Men till förlossningen ville de int ha mig så jag kröp under täcket och sammandragningarna lättade efter 7 timmar.. Veckan efter hade jag rådgivningsbesök och fick en remiss till förlossningsavdelning för att göra ett "fostervattenprov".

26+4

29+0

32+2

33+3

En liten uppdatering

Just nu orkar jag inte bry mig om varken någonting eller någon annan. Det är en tung tid just nu. Tänkte ändå berätta att den sjätte november fick vi världens sötaste flicka! 

Bloggar igen när jag känner att jag orkar. Lade upp några inlägg jag skrivit redan tidigare så har ni någonting att läsa så länge. 

PAPPALÅDAN

Pappalådan, oj så mycket roliga än mammalådan! Fixade ihop en pappalåda till Daniel som han fick när det var 2 månader till beräknad födsel. I lådan fanns blöjor och tvättgrejer, en dräkt, lite modermjölksersättning och fruktpuréer, tuttflaska och tutt, leksak och en bilderbok, trasa, detta då till babyn. Till honom själv fanns det dödö, öronproppar, huvudvärktabletter, battery, en cigarr, två miniflaskor konjak och whisky, en påse med hjälp för ett stort kakka-kalas. Och ett kort på oss där jag skrivit några rader.

Crescent Classic

Det dyrbaraste inköpet till nykomlingen var nog (är säkert för de flesta) vagnen. Ett fordon till en liten liten människa är inte billigt. Även de begagnade vagnarna kostar en hel del. Om man ens är lite kräsen dvs.
Vi var redan tidigt och tittade på vagnar. Det var ju så spännande att få titta med det öga att vad är det vi vill ha. Vi tittade på olika Emmaljunga och Brio vagnar, både kombi och duo. Det är något med Emmaljunga vagnar, "alla" vill ha en sådan. Utan erfarenhet kan jag inte säga vad det är som är så speciellt med Emmaljunga, jag har bara hört att de är bra på många sätt. Ändå har jag inte haft sådär att jag måste ha en Emmaljunga vagn, jag har bara inte fallit för dem. Länge funderade vi på en Brio Kombi, för det var en kombivagn vi ville ha. För mig lät en duovagn otymplig och stor, besvärlig att förvara.
I misstag snubblade jag över Crescent Classic vagnen i Borgås babybutik. Och det var hänt. Jag inte bara snubblade, jag föll. Men det var inte ett självklart beslut ändå och jag funderade, i flera månader.
Jag spenderade otaliga timmar på nätet, jämförde vagnar och priser, nya vagnar och begagnade. Vagnen skulle vara stadig och ha stora luftfyllda hjul, det var kraven. Den fick ändå inte vara alltför stor då den ska rymmas med i bilen. Det var inte lätt, alla som stått där i barnvagsdjungeln och skrapat sig i huvudet över olika finesser och tillägg, vet känslan. På Max & Mia i Borgå var det bra betjäning, kvinnan berättade om allt och lite till som har med vagnen att göra. Och fast jag flera gånger var in och tittade på den, berättade hon alltid lika glatt om den.
När jag nästan bestämt mig för vilken vagn jag ville ha, stod jag igen på noll. Vilken färg skulle den vara ? I flera veckor tittade jag på de olika färgalternativen, men bilder på nätet är sällan de samma i verkligheten. I början av oktober hade jag gjort mitt slutliga beslut. En svart Crescent classic skulle det bli. Fyra veckor senare fick jag söka hem vagnen.
Och jag skriver om "jag", eftersom det var jag som fick bestämma vad jag ville ha. Daniel har varit med och tittat på vagnar, sagt sina åsikter och vad han inte gillar. Medan jag tittat mera på utseendet har han varit intresserad av vagnens konstruktion och hjul. Det slutliga beslutet var ändå mitt när han gett sitt godkännande på Crescenten.

Min graviditet - andra trimestern

Andra trimestern började så som det står i böckerna; jag fick energin tillbaka och mådde bra. Jag kunde träna igen (nästan som innan jag blev gravid) och vi länkade tillsammans med Daniel. Jag hade semester och njöt för fullt. Nu kunde man redan se en liten bula på magen om man visste om det. Det blev rådgivningsbesök och första läkarbesöket. Fick utskrivet medicin mot halsbränna då jag märkte att jag fick halsbränna på jobbet av allt böjande och hukande. Redan på semestern märkte jag att ryggen började krångla, men bara när jag gick extra långt eller länkade. Så bytte länkande till promenader. När jag återvände till jobbet efter semestern tog jag ut lite extra lediga dagar för att kunna njuta av Daniels semester också. Jobbade alltså inte många turer innan jag märkte att jag fick sjuk rygg på jobbet. Snart kunde jag konstatera att det var gåendet som gjorde min rygg sjuk. Ibland kunde den vara så sjuk att benen inte höll. Blev sjukskriven några dagar åt gången och skulle där emellan prova på att jobba. Det gick ibland och på jobbet fick jag vara som extra, då blev det inte lika tungt.
När jag ansträngde mig fick jag kramper i magen (förstod inte då vad det var) och på jobbet var det alltid som värst. I augusti fick jag minska träningen igen till lugnare pass och sådant kroppen klarade av. Jobbade någon tur ibland för att sedan igen bli sjukskriven.
Förutom den krånglande ryggen och sammandragningar mådde jag bra under sommaren. Vi gjorde allt möjligt och för mig var det inga problem att vara utan alkohol fast alla andra hällde i sig i sommar hettan.
I maj fick redan många vänner veta om vår hemlighet och under sommaren blev det allt fler som fick veta.

17+4 och 23+3

Min graviditet - första trimestern

När jag hade haft stegring och varit underligt trött i en vecka gjorde jag ett graviditetstest samma dag som mensen "borde" ha börjat. Var inte säker på om det blev 2 sträck eller om mina trötta ögon bara spelade mig ett spratt, det andra sträcket var nästan genomskinligt. Textade Daniel att vi måste köpa ett "ordentligt" test när jag sovit klart efter natturen. Två morgnar senare blev det ett tydligt plus på stickan direkt. Äntligen!
Vid vecka 7 fick jag de första symptomen. Efter en lindring spysjuka fortsatte illamåendet och jag var inte i skick att jobba. En vecka låg jag utslagen på soffan, sedan lättade det. Jag åt vad jag fick ner, tänkte inte destumera på vitaminer och proteiner, det var bara att få i sig någonting. Matos, tanken på mat, butiken, tandborstning, min egen deodorant doft och ansträngning gjorde mig illamående och svag. Att laga mat hemma var nästan förbjudet och Daniel som i princip gjorde två jobb fick leva på färdigmat och hämtpizzor. Min räddning blev en påse med russin, mandlar och nötter som jag alltid hade i fickan och kunde mumsa i mig. Jag kunde hålla illamåendet i schack med att småäta och inte hinna bli hungrig, ett kex nu och då på jobbet hjälpte bra.
I slutet av första trimestern började jag må bättre och kunde återuppta träningen. Nu behövde jag inte heller småäta hela tiden, att tugga tuggis gick lika bra.
I början är allt ännu så osäkert, vad som helst kan hända. Så vi valde att inte berätta direkt. T och I frågade om saken när vi var på kryssning så de var de första som fick veta. Till min mamma ville jag också berätta ganska fort. Efter första ultran berättade vi för resterande familjemedlemmar. Då var ju också 12 veckor och risktiden förbi.
Vi hade det första rådgivningsbesöket och fick höra ett litet hjärta slå. Vid ultraljudet flyttades beräknade datumet 4 dagar framåt än vad vi dittills räknat med.

Magen någon vecka efter plusset

GloLite

PartyLites GloLite ljus är verkligen vackra då de brinner. Det blir ett helt annorlunda ljus av dem än andra pelarljus. Snart får jag hem min trio med juliga glolite ljus som jag beställde på senaste PartyLite. De både ser juliga ut och doftar jul!

Redan november

Novembers första veckoslut bakom och jag har haft en riktigt bra helg. På fredagen gick dagen åt på stan med mamma och Daniel. Till lunch/middag blev det hemlagade maletköttbiffar och en misslyckad  men god sås till. På kvällen var jag en sväng till jobbet och skvallrade. Sedan var soffan min vän tills det var läggdags.
Vi var och köpte min julklapp på dagen, något jag verkligen har nytta av; en vetedyna. Och som det står på förpackningen är den nog en bästa vän! Så skönt att lägga sig på soffan och sätta dynan på ryggen när det smärtar som mest!
På lördagen fixade Daniel lite utomhus medan jag plockade och sorterade inne. Det finns alltid något man kan fixa undan. På eftermiddagen blev det middag hos mamma. Satt där i några timmar, såg på bilder från deras senaste resa. Jag tyckte vi varit hemma tillräckligt och ville göra någonting denna lördagskväll så det blev en "minidejt" på Coffee House. Där finns en massa gott man vill provsmaka! Undrar hur där är andra dagar/kvällar, nu var stället fullt med icke myndiga personer, inte för att det störde men man undrar om inte äldre också hittat dit?! Sedan mötte vi ännu upp Max på Amarillo för en kall. Vi hade en del intressanta diskussioner och tiden sprang iväg. Träffade också på några bekanta innan vi åkte hem.
Söndagen igen gick åt till städande. Jag städade hela huset medan Daniel var ute på gården och pysslade med allt möjligt. På eftermiddagen hade vi kaffegäster som inte drack kaffe men det var roligt att träffa dem.

Vitlökssniglar

Stekt gös med potatismos och grönsaker

 Kakao och Mariannemocca

Mums!