Ibland så undrar jag på vilket århundrade vi lever ?

Det är mycket prat och olika åsikter om och när det är lämpligt (för mamman) att göra saker utan sin baby (eller barn). Det är som om andra tycker att man måste vara fastkedjad vid sitt barn hela tiden, att när man nu engång skaffat sig en liten så ska man nog också sköta om den hela tiden. Ida skrev ett inlägg med samma innehåll för någon vecka sedan eftersom det är ett aktuellt ämne för oss. Hon undrade varför det är så okej att papporna är ute och firar medan mamma ännu ligger på bb. Och det är ju så sant! Men fy skäms den mamman som tar sig lite egen tid och går på kaffe med en väninna utan baby! Och då är ju babyn redan veckor, inte bara några dagar gammal.
Många mammor väljer att stanna hemma med sin baby, det är upp till var och en hur det känns. Om pappa vill ut och festa så verkar det konstigt om det inte är möjligt. Men om mamma vill ut, då är man en dålig mamma som inte är hemma med sitt barn. Varför? Förtjänar inte mamman också lite egen tid? Och pappan lite kvalitetstid med sitt barn? Utan att mamma är där och hjälper och berättar hur hon brukar göra si och så.
Ammar man endast babyn kanske det inte är så lätt för mamman att komma iväg någonstans, men när babyn fått sina mattider kan mamman kanske avdunsta för en timme om så bara ut på gården.
Matilda var 2 månader när hon var första gången hos sin momi övernatten, och det gick hur bra som helst. Det var min mamma som insisterade på att Matilda skulle sova över och inte jag som frågade. Borde jag säga nej för att andra sedan kommer tycka jag inte tar mitt ansvar som tackar ja till en kväll utan baby? Jag tar mitt ansvar precis lika mycket som mamma även fast jag "använder" mig av barnvakt.
På fredagen var Daniel hemma med Matilda när jag hade tjejkväll. En annan gång är jag hemma och han får fara med sina vänner. Inget konstigt där.
Om jag säger till min mamma att jag ska göra det och det, brukar hon fråga utan frågetecken om jag hämtar dit Matilda så länge. Okej varför inte. Jag vill inte att Matilda ska bli blyg för sin momi och därför är det bra att de umgås regelbundet.
Huoh, nu har jag skrivit allt möjligt utan att komma till det som egentligen var min point.

Äldre personer (jag sku kalla dem vuxna men jag är väl inte så ung att jag kan göra det) kommer alltid med rådet "använd barnvakt, gör saker för er själva, låt andra också sköta". Så personer jag skulle tro är de som tycker man inte tar sitt ansvar om man låter andra hjälpa till, är egentligen de som verkligen tycker att man ska låta andra hjälpa. Man ska inte tacka nej. Det är inget fel med att gå ut en kväll någon gång.
Det är personer i min egen ålder som tycker att man som förälder inte ska få gå ut en kväll, att man inte tar sitt ansvar om man låter barnet skötas av någon annan en stund. Det är det som är det underliga! Är unga nu för tiden verkligen så gammalmodiga och trångsynta?! Att frun ska ta hand om barnen, maten, byket och hemmet medan herrn går på jobb och sedan ska få ligga på soffan resten av kvällen. Jag undrar..