Nybliven mamma

Idag kväll blir vår lilla fröken 2 veckor gammal. Det har varit 2 veckor fyllda med känslor. För mig (och oss) helt nya känslor. En kärlek som inte går att beskriva. Stolthet. Oro. Rädsla. Lättnad. Obeskrivliga känslor.
Jag har också varit extremt trött, både fysiskt och psykiskt. Men när den ena tröttheten släppte lättade också den andra. Dåligt med sömn, men endå orkar man. Ännu.
Förra tisdagen fick vi komma hem alla 3. Men det är först denhär veckan som vi hunnit bekanta oss med livet hemma. Förra veckan gick i stor del till kontrollbesök på sjukhuset.
Daniel har varit hemma en vecka och är idag tillbaka på jobb. Det har varit skönt att ha honom hemma så vi tillsammans har kunnat bekanat oss med allt det nya. Jag har också haft möjlighet att sova mera under nätterna då han tagit en matning och blöjbyte. I natt sov jag helt ensam med fröken och fått klara mig själv.
Redan i magen var hon en riktig nattuggla och det håller i sig. De 2 senaste nätterna har hon vaknat med mindre än 2 timmars mellanrum och krävt mat. Natten till igår bestämde hon sig också för att vara vaken från halv 3 till nästan 8 med bara lite slumrande där imellan. Denhär natten vaknade hon för att sällskapa först vi halv 8 och det var redan mänskligare tider!
De första nätterna hemma sov jag med lampan tänd i sovrummet, det kändes tryggare så. Hon fick också sova mycket i vår säng, för att jag kände att jag kunde "vakta" henne bättre då. Nu har hon fått sova i egen säng redan flera nätter.
Igår hade vi rådgivningstanten på hembesök och allt var bra med fröken. Vikten hade stigit fint och var över födelsevikten, som var det viktigaste. Vi var lite rädda att den inte stigit tillräckligt då hon verkar ha raka rör i kroppen! På måndag ska vi till rådgivningen igen.