007 - Barndomen

007. Hur var du som barn?

Det är väl inte helt rätt att själv säga om man var ett snällt barn eller ett bråkigt barn. Själv vill man väl alltid tro att man är snäll. Jag tänker ändå påstå att jag nog (säkert) för det mesta var helt snäll. Temperament och temppor saknade jag väl inte trots att jag var ett snällt barn.
Jag hade inga syskon som liten, istället hade jag en kusin jag kunde strida med. Jag har alltså varit enda barnet i familjen tills jag var 8 och min lillebror föddes. Så att bråka med mina yngre syskon har nog aldrig varit på tapeten, men med dedär styvbröderna, som var äldre än mig, tog vi en och annan fight. Så nu har jag som barn ändå fått en dos av syskonbråk fast jag var ensam länge. Nu tappade jag nog tråden helt..
Jag minns inte mig själv som blyg i skolåldern, jag tror nog jag haft en hel del liv i luckan både i skolan och utanför. Jag hade många kompisar i grannhusen som jag lekte/umgicks med, oftast utomhus. Vi brukade leka i skogen eller i parken där vi bodde, vi cyklade också en hel del.
Jag har aldrig varit medlem i något lag, aldrig sportat på det sättet. Men på vintrarna bodde jag i slalombacken. Åkte slalom i princip varje dag hela vintern flera år. Hade vänner som också trivdes i backen så sällskap fanns det alltid. I slalombacken lärde jag mig också känna andra barn i min ålder och fick nya kompisar.
Jag kunde också vara rätt så elak om jag ville, ändå minns jag inte att jag skulle ha hittat på en massa fanstyg. Ju äldre jag blev destu osäkrare blev jag på mig själv (fast det kanske inte alltid märktes) och sökte bekräftelse av andra. Nu har vi kommit upp till tonåren, och där tar nog barn-titeln slut. Hur jag var som tonåring är en annan historia ;)

Jessica 2 år