På torsdagen fick jag sådana kramper i övre magen att jag inte kunde vara uppe över huvudtaget, bara med att halvligga hölls de borta. Sent på torsdagkväll for jag med C till jouren där de tog blodprover, blodtryck och EKG. Det var inte mycket mera de kunde göra på natten då alla labbsvar var ok. Fick en remiss till ultraljud följande morgon, och nya blodprover. Så på fredagsmorgonen var jag och fick hela magen och områderna runt omkring genomsökt med ultraljud men ingenting avvikande hittades. Läkaren skrev ut en medicin mot halsbränna och skickade hem mig. På kvällen var det igen så illa att jag inte kunde vara uppe.
Lördagsmorgonen började alltså med ett jourbesök igen. Den här gången fanns det en svenskspråkig sjukskötare på plats som verkligen tog mig på allvar. (Visst hade de tagit mig på allvar från första början då det ändå gällde övre magen där det kan vara allt möjligt på tok). Det var också en kvinnlig läkare som "skötte" mig och som om och om igen frågade hur smärtan känns och var. Hon hade dessutom kollat igenom ultraljudsbilderna på nytt för säkerhetsksull. Medicinen jag fått utskriven dagen innan smakade så illa att jag fick kämpa för att hålla det i mig, och hon förstod det bra. Så hon skrev ut en ny medicin som jag ska äta, fick en kur mot urinvägsinfektion och så värkmedicin. Och på kvällen kände jag att det var bättre än kvällarna innan. Bara när jag var mycket uppe så fick jag illa.
Jag skämtade och sa att tänk att det krävdes en kvinnlig läkare för att det skulle tas urinprov och för att få någonform av diagnos. Och mediciner mot smärtan.
Så som så har min vecka sett ut. Nu hoppas jag att medicinerna hjälper och att symptomen inte återkommer när medicinerna är slut.
Och så måste jag nämna hur fina vänner jag har som ser till att jag kommer iväg till läkare när jag själv inte klarar av att ta mig dit. C satt med mig på torsdagskvällen fast hon säkert hade haft bättre att göra <3.
viken tur att de tycks vara bara uvi! :)
SvaraRadera