Graviditetsvecka 42

För envecka sedan var jag gravid i vecka 42 och fast jag visste att det är över om några dagar kändes det som en evighet till övertidskontrollen. På måndagen ringde jag och beställde tid för övertidskontroll på sjukhuset. Fick tid till torsdagen då det "tyvärr inte fanns lediga tider på fredagen" då 41+5 sku infalla. På måndagskvällen var jag och höll ett Tupperware party. Jag hade ju ställt in mig på igångsättning i slutet av veckan så jag ville ha lite program för att få dagarna att gå.
På tisdagsmorgonen for vi med mamma till stan, hon och jumppa och jag på lite ärenden. Förde 2 kassar med kläder till barnloppiset.
På onsdagen var vi kallade på möte till stadshuset, jag och mamma som var lediga giick dit och lyssnade. För mig var det ren hebreiska, jag förstod typ ingenting om vad damen från lantmäteri babblade om. Nå vi fick iallafall klart för oss att vi har rätt till en strand här längs ån. Om det finns någon strand vet jag sen inte. Efter det var vi till Eurokangas för att köpa material till en babybädd. Eftermiddagen gick åt till att vila och ta det lugnt.

När Daniel kom hem från jobbet på onsdagen sa jag att jag ännu funderar om jag borde ringa till sjukhuset då babyn knappt rört på sig under dagen. Så mycket hade den rört på sig att jag nog visste att den var i liv. Igentligen hade jag känt dåligt med rörelser redan under tisdagen men om det bara var en dag tyckte jag inte jag behövde oroa mig. Nu var det andra dagen babyn var slö så jag bestämde mig ändå för att ringa till sjukhuset.
De bad mig komma in på kurva så vi förde Matilda till faster och for till sjukhuset. Där fick jag ligga i kurva nästan 1½ timme och babyn började ju nog röra på sig ordentligt under tiden, sådär typiskt. Babyns hjärtljud var bra och sammandragningar kom det bara en som jag kände fast barnmorskan sa att den ritat flera ordentliga sammandragningar.
Babyns hjärtkurva var bra men läkaren ville ändå kolla med ultraljud hur babyn mår. Med ultran såg hon att allt ser bra ut, moderkakan var i skick och navelsträngen hade bra flöde. Hon gjorde en undersökning där nere och konstaterade att jag är 4cm öppen. Hon bad barnmorskan avboka torsdagen övertidskontroll och sätta in mig direkt från morgonen för att spräcka hinnorna. Kändes skönt att det äntligen var dags.
På hemvägen var vi via McDonalds för jag ville ha en frappe att njuta av under kvällen.

Som jag kanske redan skrivit så hade jag helt tappat lusten för förlossningen. Mamma frågade på tisdagen om jag var nervös när jag visste att denhär veckan är det dags. Jag sa att jag bara är less på att vara gravid och det inte mera är spännande att vänta på förlossningen. Där kring vecka 40 när det är meningen att babyn ska ut så är det ju spännande att vänta, att vakna på morgonen och tänka att kanske idag. Men när man är i vecka 42 är det inte det minsta spännande mera.