Kroppen och knoppen

Det har just gått 3 månader sedan jag mätte mina kroppsmått första gånger efter graviditeten, 2 veckor efter förlossningen. Lite över 40cm har jag fått bort, det låter mycket men när jag tänker hur stor jag var så är det ändå inte så mycket. Det är lite tudelad känsla kring centimetrarna, minus är alltid minus, men ändå känns det som att jag inte fått bort just någonting. Tre månader är nu inte heller en så farligt lång tid, och jag har varken bantat eller tränat något extra under dessa månader. Hos endel rinner graviditetskilona av men min kropp fungerar inte så, gjorde inte det med Matilda och gör det inte nu. Fast i och för sig, jag har tappat närmare 16kg på dessa månader, 15 på 2 månader och 1 den senaste månaden. Säkerligen 10kg vätska. För varje kilo som lossar så hoppas jag att skorna sitter lite bättre på foten. Mina gamla kläder sitter inte ännu heller, men jag fick iallafall på mig mina jeggings jag hade för ett år sedan, så någonting har försvunnit. Jag borde kanske ta en helkroppsbild en gång i månaden för att verkligen SE hur kroppen ändras.
På trettondagen startade jag träningen för året, under 2,5 veckor gick jag 6 gånger på LadyLine och fick en bra början. Samtidigt provade jag Yoogaia här hemma så 3-4 gånger i veckan har jag tränat iallafall någonting. Just nu går jag med det att en kort träning är bättre än ingenting. 30 minuter några gånger är bättre än ingenting. Och när jag börjar från 0 är det bättre att börja lugnt. Nu känns det bra att träna hemma, det far ingen tid till åkande fram och tillbaka, och jag behöver inte följa någon tidtabell. Jumppar jag på kvällarna underhåller Daniel barnen så länge så jag får göra det ifred. Och det passar mig riktigt bra. På våren vill jag börja jogga igen, fast det tar nog emot när jag vet att min kondition är nästan på minus! Men kanske jag hinner bygga opp en grundkondition med lite pulshöjande övningar här hemma.
Jag har flera tränignsprogram jag kan göra här hemma men känner inte för dem just nu, tränar hellre med kahvakuulan och sen yoogaias pass.


Det mesta sitter ju ändå i huvudet, att intala mig själv att jag duger bra såhär. Jag måste inte vara pinnsmal till sommaren. Sätter jag nu upp ett mål att få bort alla "extra" kilon till sommaren gör jag bara stress till mig själv. Och stress hämmar definitivt inte viktminskning! Så jag försöker ställa om min tanke till att det får ta tid, det behöver inte gå så fort. Kilona kom ju inte dit på en vecka heller.