3 november 2016

Utmaning

För någon vecka sedan var jag på Inbody-vägning för att se åt vilket håll kroppen förändras sedan mars då jag var första gången. Från hemmavågen har jag ju nog sett att siffrorna ändrats men vad som minskat visar ju inte den. 
Vägningen i Mars gjordes när jag just börjat gå på jumppa 2 gånger i veckan så jag var nog inte ens tränad då. Under våren tränade jag 2 gånger i veckan minst och de for nog en del centimetrar runtom på kroppen. Vikten minskade inte så mycket men fakta är ju att muskler väger mera än fett. Det kändes bra att mina gamla kläder slutade spänna. Under sommaren blev det inte tränat mycket alls. Lite lenkade jag ju nog i Juni men inte destumer. Och i Augusti tyckte jag mins byxor kändes lite onödigt spända igen, och slutade använda just dom. 
Nu under hösten har vikten sakta sjunkit under startvikten vid graviditet #2 och ett delmål är nått. Och på Mathias födelsedag drog jag på mig de klämmande byxorma och kunde konstatera att de inte är lika spända mera utan helt passliga! 
Också resultatet från inbodyvägningen visade att min fettprocent sjunkit sedan Mars. Visserligen hade muskelmassan också minskat men så lite att den nog ska vara större igen vid nästa vägning. 
Efter vägningen fick jag mera inspiration för tränande, för att öka muskelmassan och kanske få en mindre fettprocent så småningom. På kvällarna efter att barnen somnat har jag tagit fram min kula och gjort lite övningar med den. Snabbt går det 30min och jag hinner få upp flåset och svetten ordentligt. Jag tycker om att träna med kulan för med den tränar man flera delar av kroppen med en rörelse, och med 4-5 rörelser är alla stora muskelgrupper tränade ordentligt och fått jobba minst 2-3 gånger. Jag har en 8kg kula och i endel rörelser är den helt för tung så funderar på att investera också i en mindre kula. Vagnlenkkarna har fått bli nu när det kom höststormar, barnen varit flunssiga och nu jag själv som är flunssig. Måste skaffa mig en pannlampa så jag kan fara ut på kvällen efter att barnen somnat, om jag vågar ensam i mörknet. 

Nu i November antog jag en utmaning jag snubblade över på facebook. En utmaning där man ska trotsa höstmörknet och höstdepressionen med motion. Utmaningen har ett färdigt träningsprogram som vem som helst ska klara av att göra och ett schema för hela månaden med träningar utsatta. Förståss är jag flunssig denhär veckan som det börjar men gjorde ändå starttestet och den första träningen på tisdagen. Tog det riktigt lugnt utan att laga mig slut, rörelserna är helt "perus" och med bara några repetitioner var det ganska lätt. Som tyngd när det behövdes använde jag Mathias och han tjöt av skratt. Daniel använde Matilda och ibland dom båda. Gårdagens träning fick jag lämna imellan då jag hade så värk i lungorna men träningen kom idag istället när vi var ut och gå med pulkan och sedan mokade jag terrassen. Tänker göra denhär utmaningen nu påriktigt för att komma igång på allvar igen. Meningen är ju att resultatet ska bli bättre i sluttestet ;) På tisdagen tog jag också mått av kroppen för att sedan kunna se om det haft någon effekt. Och så får jag hoppas att det håller i sig under December som ju råkar ha en tendes att vara fylld av godsaker..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar :)