Dagarna på BB

Natten efter förlossningen sov jag inte mycket, kunde inte släppa min fina dotter med blicken. Och när hon var vaken en stund måste jag ju också vara vaken. I och med att det fanns en infektionsrisk hos henne skulle hon kontrolleras med några timmars mellanrum de första timmarna. Så barnmorskan var inne hos oss några gånger under natten, bland annat sku kroppstemperaturen följas med. Jag kunde heller inte sova för när jag fick flickan med i sängen kunde jag inte röra på mig. Min rygg var så sjuk att jag inte kunde svänga mig i sängen och det var ett helt projekt att komma upp för att sitta. Så fick sedan på morgonen begära att de lyfte upp flickan så att jag också kunde komma upp. Vet inte varför jag inte fick värkmedicin till ryggen fast jag sa att jag har hemskt sjukt. På morgonen kom det en annan familj i sängen brevid och lugnet var slut.

Pappa/morfar var den första som kom och hälsade på på torsdagsförmiddagen. När Daniel, med en vacker blombukett, kom från jobbet fick jag äntligen gå i duschen och sedan satt vi bara och beundrade vår lilla. På kvällen hade vi mera gäster; Annika, Nise och Nixu. Nise hade tänkt på mig och hämtade en skvallertidning och chokladplatta, Nixu hämtade en euron juusto (som jag beställt) och Annika hade en ljuvlig dräkt till flickan. Andra natten gick lite bättre och tack vare värkmedicin kunde jag med stor möda lyfta flickan till och från sin egen säng, så hon kunde sova där. 

Fredagen väntade jag bara att klockan sku bli 14 så jag fick sällskap av Daniel. Det var ganska tråkigt att ligga ensam där hela dagen. På eftermiddagen kom famo, fafa och faster och hälsa på, ljusröda kläder hämtade de med sig. På kvällen när det var besökstid kom morfar, moster och Nixu. Min pappa hade varit till babybutiken och köpt en liten presant och när ägaren fick veta att det var en liten flicka hade hon sprungit in i bakrummet och kommit tillbaka med en knippe ljusröda ballonger som hon ville gratulera oss med! 

Min rumskamrat flyttade till ett familjerum så jag fick vara natten ensam igen. På kvällen när lillen blev 2 dygn gjordes sista kontrollen, som varit 3gånger i dygnet, och allt verkade bra. Natten gick bra, hon åt och sov mycket. 

Lördagmorgon väntade vi på läkarkontrollen för att få åka hem, när vi fick veta att vi inte blir hemsläppta. Istället fick vi börja med syöttöpunnitukset. Och matmellanrummen minskades från 4 timmar till 3. Det togs blodprov för att kolla bilirubinet när hon var så gul. Blodsockret sku mätas före hon åt. Första gången vi tog blodsockret var det för lågt så det sku tas på nytt nästa gång hon sku äta. Syöttöpunnitukset visade att hon inte åt tillräckligt mycket från bröstet. Mot eftermiddagen sov hon bara, orkade inte vara vaken ens för att äta, och somnade direkt fast hon varit under vattenkranen. Jag sku prova ge med flaska ersättning åt henne för att hon sku få tillräckligt med mat, men det gick inte då hon bara sov. Barnmorskan provade också men lyckades inte heller. Hon tog flickan med till kansliet, kom tillbaka efter en liten halvtimme och sa att nu har dom ätit en riktigt megaportion, 40ml. Vi undrade hur hon lyckas med det; hon hade matat med en keskospullo som trycker mjölken ner i halsen. På kvällen kom läkaren igen och gjorde en kontroll av flickan när barnmorskan ringt och berättat vad läget var. Läkarn ordinerade blodprov; crp, bilirubinet och liten blodbild. Vikten hade sjunkit från 3370 till 3002, 10,9% och gränsen går vi 10,0. Labbsvaren kom och läkaren beslöt att flytta flickan till barnavdelningen.

Under kvällen hade de fallit många tårar, nu föll det ännu flera. Att se sin lilla flicka må dåligt skär hjärtat i tusen bitar och man mår själv riktigt dåligt.