Matildas första flygresa

Måste börja med att säga att jag är SÅ stolt över Matilda, hon var SÅ duktig hela resan!
När vi köade till incheckningen flyttade vi henne från kärran till bärselen, den har vi inte användt sen vem vet när. Men hon var nöjd i den och tyckte om då hon såg allt runtomkring. Innan vi gick till gaten fick hon middag.
I planet fick vi fönsterplats och Matilda fick sitta i min famn. Planet fick strömavbrott medan vi gick ombord så vi fick vänta en liten halvtimme att alla manicker var fixade. Matilda satt så snällt i min famn hela tiden, och då trivs hon inte överhuvudtaget i famnen vanligt! När vi rullade ut på startbanan somnade hon i min famn och sov ända tills fasten-seatbelt-skylten slocknade. Själva flygtiden var hon alltså vaken, nöjd och glad, böt famn imellan. Tittade på alla människor runt omkring. Åt lite mellanmål för att hålla magen nöjd. När vi förberedde oss för landning somnade hon igen i min famn och vaknade först då vi gick ut ut planet
Det var ju olidligt varmt när vi kom fram, fast det var sen kväll och hon var genomsvettig direkt som hon kom i bilstolen. Lite grät hon i bussen innan hon fick tag i sömnen men sen sov hon hela vägen till hotellet.

Hemresan började bra, Matilda sov hela den 2 timmar långa bussresan och vaknade när bussen stannade utanför terminalen. Hon fick sitta i bilstolen ända tills vi började köa till incheckningen och vi satte henne i bärselen. Där var hon nöjd den första halvtimmen men sedan tyckte hon det blev tråkigt då ingen hade tid att prata me henne. Mamma och pappa som hon sett på hela veckan var inte det minsta intressanta. Lite gnällde hon då hon började bli hungrig och efter 75 minuters köande fick vi äntligen boardingkorten och kunde gå vidare. Hon fick mjölk och så var allt bra igen. När vi äntligen kom ut till planet hade Matilda varit vaken redan över 2,5 timmar och började vara ganska så trött. Vi trodde att hon börjar sova i famnen, men nej. Och ända gången hon var "omöjlig" på hela resan var den första timmen i flygplanet. Från gnäll till gallskrik. Hon var så trött att ögonen inte höldes uppe men hon sku då inte sova! Vi provade med alla möjliga konster men skriket blev bara värre. Tanten i raden framför ville hålla vår skrikande fröken en stund så där fick hon sitta en stund men så blev det dåligt igen.
Sedan äntligen, lade henne på mage på mina ben och där somnade hon. Och sov sedan djupt resten av flygtiden. Vi kunde t.o.m klä på henne och bära ut henne från planet utan att hon vaknade. Under gången till bagagebandet vaknade hon och var vaken ända tills vi kom till bilen. Då fortsatte hon sin nattsömn och sov till 8 på morgonen.