Hur sover min baby ?

När jag umågs med andra mammor är det ju en självklarhet att vi diskuterar våra barn, Vi byter erfarenheter och lättar på trycket. Man kan och ska inte jämföra barn, speciellt inte deras utveckling. Men i förra veckan jämförde jag och en annan mamma våra barns sovvanor och rutiner.
Det första vi konstaterade var att en förälder vars barn sover så gott som hela natten, och har gjort det ända sen nyfödd har ingen aning om hur det är med ett barn som inte sover på nätterna.
Det är lyx att ha en baby som sover på nätterna, vaknar bara för att äta 1-2 gånger och har en regelbunden nattsömn. Beroende på föräldrarna var barnet sover, men i sin egen säng är ju också lyxit. Att nattandet inte tar hela kvällen, det är också lyx. När babyn börjar äta mat på sidan om mjölken brukar nattätande minska, och de flesta börjar sova natten igenom. Tänk att få sova en hel natt utan att behöva stiga upp eller sova med babyns fötter på huvudet.
Hon sa att de 7 senaste månaderna som hon varit uppe på natten pga av babyn går att räkna på 10 fingrar. Jag kan säga tvärtom; de 7 senaste månaderna (säkerligen de 9 senaste) som vi fått sova en hel natt utan att behöva vakna till Matildas gråt går att räkna på 10 fingrar. Nu räknar vi förstås inte de nätterna som varit borta. Så det är en viss skillnad.
Sen när man får höra att "de e så med barn, nattsömnen e va den e", så blir man ju inte lite mera bitter. Man hade kanske inte förberett sig på att i över 1 år inte få sova ordentliga nätter. Och de som klagar för att barnet nu och då väcker dem på nätterna.

Matilda har sedan födseln varit en nattuggla, eller en bråkstake om natten skulle jag säga. Som nyfödd ville hon ju umgås och äta på nätterna och sov istället på dagarna. På natten åt hon varje hel timme, alltså fick ja ca 30 minuter sömn mellan amningarna.  Det fick vi som tur ändrat när hon vid 2 månader började få välling och sov lite längre stunder på natten. Nå, sedan kom magknipen, veckor då hon gallskrek 1 timme varje natt. När vi fått bort magknipen hade vi lite lugnare nätter, hon vaknade för att äta 1-2 gånger per natt. Men sedan har det följt en periord då hon vaknar på nätterna och gråter hysteriskt. När ingenting verkar lugna och hjälpa henne. De nätterna hon bara vaknade engång var lyx, hon kunde 3-4 gånger vakna och gråta hysteriskt. Att sitta med henne långa stunder var ju bort från min nattsömn.

Efter sommaren har det varit nattandet som varit värst. Det har varit skrik och gråt i flera timmar. Jag har suttit i hennes rum och väntat att hon ska somna så jag själv kan gå och sova, eller äta. Att sitta brevid sängen och natta henne var inte ett alternativ, hon trodde man var där för att leka och skrattade bara. Så jag fick sitta en bit från sängen och inte titta på henne, då pynjade hon sitt eget och somnade till slut. När hon äntligen somnat hade Daniel också redan somnat, så mycket vuxentid hade vi inte.

Man ska aldrig säga någonting, för då går det precis tvärtom. Men de senaste veckorna har hon snällt börjat sova ensam, hon brukar ibland få lyssna på musik, men hon är ensam i rummet och gör sina kvällsritualer i sängen innan hon somnar. Och nu trodde ni att vi får sova hela natten ? Nixnax! Nu vaknar hon istället 3-4 på natten pigg som en lärka och vill inte sova. Vi brukar ta henne i vår säng för att själva få slumra lite medan hon bökar omkring. Det brukar ta mellan 1½ och 2 timmar innan hon somnar om. Dehär nattvaknadet är ju inte heller bra för henne, hennes nattsömn blir inte tillräckligt lång och hon är trött på dagen. Men sover ändå inte längre dagssömn än 2 timmar fast hon vakat.

Och jag känner att jag snart kommer gå i väggen om jag inte får sova ordentligt. Det är så tungt att med för lite (och dålig) sömn orka hela dagen. Det är verkligen tur att Daniel orkar hjälpa till på nätterna fast han går på jobb alla vardagar. Om han bara skulle sova natten igenom så hade jag nog brännt propparna för länge sedan. Jag kräver inte att han ska stiga upp om nätterna när han ska på jobb, men han vet att jag också behöver sova någongång och brukar därför hjälpa.