Matilda är 1 år 2 månader och 1 vecka. Hon är både baby och stor flicka.
Det är ju inget rådgivninsbesök förrän 18 månader så några strategiska mått har jag inte riktigt. Idag var vi på vågen, 10,6kg visade den (men man kan inte alltid riktigt lita på den) och hur lång hon är har jag ingen aning om. Det känns som att hon haft en längdspurt då stor del av kläderna mitt i allt blev för korta i ärmar och ben. Och lång har hon nog blivit. I klädstorlek använder hon 80 och en del 86. Storlek 21 är det på hennes vinterstölvar.
Exakt ett år efter Matilda var beräknad tog hon sina första ordentliga steg utan stöd. (Jag räknar inte att hon flyttade på ena foten som att hon tog steg.) Och så började hon öva. Några veckor var det lite ranglit men sedan löpte det. I början kröp hon om hon hade bråttom någonstans. Nästan direkt började hon ändå med att stiga upp mitt på golvet och fortsatt gå. Lika som med krypandet så var det inte så mycket övande, hon började först när hon kände att hon skulle klara av det. Visst snubblar hon till alltid imellan och sätter sig på baken. Speciellt ute med stövlarna på har hon lite problem, med både någonting på fötterna och ett ojämt underlag. Så ute kryper hon ännu en del för hon kommer inte själv upp och stå med stövlar och halare.
Matilda tycker om att vara ute, hon är helt fascinerad av snön. Ofta blir hon riktigt arg då vi ska gå in, fast hon är både hungrig och trött vill hon inte in. Inomhus pynjar hon ofta på för sig själv. Hon öppnar lådor och skåp, tömmer ibland. Rotar i saker. Bär saker från ett ställe till ett annat. Så man kan hitta saker på de mest ovanliga ställen, t.ex. en byknipa vid min säng och mitt hårspänne under hennes dyna. Och man märker att hon nog följer med vad vi gör. Hon sätter saker i tvättmaskinen, stänger luckan och öppnar skåpet brevid för att ta tvättmedel, (som jag nu flyttat upp på skåpet). Alla knappar på elektronik ska det petas på, alltid när hon kommer ihåg. Hon tycker om duplo, mest djuren och så plockar hon isär det man bygger ihop. Flera gånger till dagen kommer hon med en bok i handen och vill upp i famnen för att läsa. Hon förstår också när man ber henne hämta en bok. Pussel är hon inte intresserad av destu mera än att hon drar ner alla pussel på golvet och sprider sedan ut alla bitar i huset. Nu har dockorna börjat bli roliga, vi brukar sköta dom tillsammans en stund varje dag, men självmant gör hon det inte. Fordon som går på motor är nog hennes favorit.
Som ni ser har hon nu lärt sig klättra. Och jag är glad att det tog såhär länge tills hon började med det. Nu har hon ändå huvudet lite med sig. Men allt ska provas. Här har hon inte ännu kommit så högt upp men idag kom hon så att hon hade fötterna på mittenhyllan och försökte komma upp och stå. Efter det skruvade vi isär skötbordet, då stod hon och gnällde och skakade på huvudet. Hon klättrar upp på köksstolarna och därifrån vidare upp på bordet. På sin egen matstol kan hon som tur ännu inte klättra då den har bordet framför. Fint kommer hon ändå ner med rumppan före. Ibland försöker hon ifall det skulle gå att komma ner från soffan utan att backa, men svänger nog om när hon märker att det inte lyckas.
För lite på en vecka sedan introducerade vi hårspännet åt henne, nu vill hon ha spännet när hon ser det. Hon försöker också själv sätta det i håret. Fleecen som hon har på sig här kom hon bärande på för någon vecka sedan. Visade klart och tydligt att hon ska ha den på sig. Och efter det kommer hon med den varje dag, flera gånger till dagen. Sätter man inte på den domderar hon nog tills man gör det. Och en gång som jag inte direkt satte dragkedjan fast så bölade hon tills den var fast. Jag kan bara skratta, varifrån kommer allt ? :'D. Och det är någonting med just den fleecen, för det hänger en annan fleece, en luvtröja och en varmare tröja på knaggarna, och det är alltid fleecen hon väljer. Direkt från morgonen. Fint har hon också lärt sig hjälpa till att sätta kläderna på. Och hjälper att ta av sig.
Jag älskar hennes lockar!
Sakta börjar hon också prata. Lätta ord som mamma,pappa och lampa har hon behärskat redan en tid. Ord som innehåller k är tydligen lätta att lära, kocka (klocka) och kakka pratar hon om. Ibland kan hon säga ätta (hjärta) och för mjölken har hon också något k-ljud.
Napan har hon hittat, sitter och petar på den hela tiden. Och drar upp andras skjortor för att titta på deras napa. En riktig bastubadare har hon också blivit. Ska upp på laven och sitta med oss, duger inte att sitta i badkaret på golvet.
I matväg går det i periorder. Ibland äter hon just ingening, dricker sin mjölk om ens det, ibland slukar hon allt man bjuder. Hon äter när hon vill ha, jag tar ingen stress så länge hon dricker. Visst känner jag mig lite besviken när hon inte vill äta fast vi försöker 20 gånger, men då är hon oäten. Och ännu är det bara TW:s pipmugg som duger åt fröken, ser inte ens på någon annan mugg.
Pottan har hon tagit ett steg bakåt med redan vid 1-års dagen. Från att ofta ha kisa och dagligen gjort nummer 2 på pottan, vägrade hon en tid att sitta på pottan. Nu går hon med på att sitta där, men ids inte göra någonting. Utan istället 2 min efter att man satt en torr blöjar släpper hon allt, och då har vi kunnat sitta 20 min på pottan och vänta.
Om sovandet tänker jag skriva ett helt skillt inlägg.
Matilda som aldrig igentligen varit någon destu mera "mamis" har nu en periord då hon är riktigt mamis. I butiken är det som sagt bara mamma som duger, inte kärran fast jag kör och inte pappas famn. Ser hon mig inte blir hon hysterisk. Hemma är det ofta bara mamma som duger, förutom idag då bara pappa dög. När vi är hos famo eller momi så ska hon vara i min famn fast de fösöker locka henne med allt möjligt. När jag ska laga mat, eller ens bara värma mat, klämmer hon sig bölande mellan mig och skåpen, står och river mig i bunten tills jag lyfter upp henne. Och hon är inte mera så lätt att hålla i famnen hela tiden. (Min stackars rygg.) Men när jag sätter på mig rocken för att gå ut, då vinkar hon bara till mig. Säger ingenting fast hon blir ensam inne. Ibland sitter hon kvar på tambursgolvet och väntar, ibland klättar hon upp i soffan och ser på medan jag sopar bilen. Då gråter hon inte efter mig.
Glömt något ? Fråga bara :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar :)