Hon var första barnet som var på plats igår 6:30 men det tog hon nog ingen notis om. Vi klädde av ytterkläderna och jag frågade om vi ska gå och tvätta händerna. Hon pekade mot wc-dörren och gick ditåt. Helt som om hon sku göra det varje dag! Efter det sade vi hejdå och hon hann inte ens märka att jag gick ut genom dörren för då hade hon redan hittat en låda med klossar.
På eftermiddagen när Daniel var för att hämta hem henne, sku hon inte hem. Dagen hade gått bra och de hoppades att hon sku komma snart igen, för det är så roligt att ha henne där. Och vad är roligare att höra än det ? :)
Jag är förvånad och stolt över hur bra det har gått att lämna henne på dagis de 3 gånger hon behövt vara där. För henne är det ju en okänd plats och jag har svårt att tro att hon kommer ihåg vad det är för ett ställe när man pratar om dagis. Igår på morgonen sa också vårdaren som tog emot henne att de flesta "reservplatsbarn" är jätte blyga och de brukar ha svårt att bli på dagis. Matilda har alltid varit som hemma där.
I April var hon en dag där och då kom hon vid 8 när det vara morgongröt. Som vilket dagisbarn som helst klättrade hon upp i matstolen och väntade på sin portion. Och brydde inte destumera om att jag vinkade hejdå i dörren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar :)