Tandläkarbesök

För ca 2 veckor sedan kände jag att min ena tand och mitt tandkött är jättesjukt. Och det blev bara värre så förra veckan ringde jag till tandläkaren och sa att jag säkert har ett hål eller en bit borta från tanden då det är så sjukt. Som svar fick jag "du ska först 2017 nästa gång till tandläkaren, du borde sköta dina tänder så du inte behöver gå före det". Jaha okej tänkte jag. Det är ju ändå redan 2 år sedan jag senast var. Och då hade jag något början till hål mellan tänderna. Damen i andra ändan bad mig ringa följande vecka pånytt för det här var ingen joursak och jag behövde inte få någon tandläkartid förrän 2017. Att jag kunde äta värkmedicin om jag hade sjukt. Jep, värkmedicin om det är hål i tanden, fixar säkert allting.  Gissa om jag var arg!
Nå, denhär veckan ringde jag pånytt och nu sa jag bara att jag har hål i tanden och att jag behöver en tid till tandläkare. Den här gången hade jag lite bättre tur, för damen i andra ändan förstod att en tandläkare nog behöver titta i min mun då det redan är 2 år sedan senast. Fick en tid till torsdagen.

Tandläkaren var en ganska ung man som pratade på så mycket att jag inte ens hängde med i svängarna, han bad 1000 gånger om ursäkt för att de var lite efter tidtabellen. Fast det inte var något vanligt kontroll besök började han med att känna på mina käkmuskler, kollade bettet och om det knakar när jag öppnar och stänger munnen. När han sedan tog en titt på tanden jag sa att var sjuk sa han att de nog var bra att jag fått en tid (han sku bara veta att jag borde ha vänta 2 år) för han förstod att jag nog verkligen hade sjukt att tugga. Han pratade så mycket att jag inte hann med i vad som egentligen hänt med min tand men jag tror att det var ett hål mellan tänderna som det sedan lossat en bit av. Och något var som "en sticka under nageln" och tryckte i mitt tandkött. Så jo, om en tid hade jag haft en ordentlig inflammation i munnen och om 2 år knappast någon tand kvar.

Själva ingreppet tog mindre än 20 minuter med x antal pauser. Att ligga ner i stolen var verkligen obekvämt, babyn trycktes uppåt och jag fick tungt att andas. Han satte in en liten bedövning runt tanden han sku fixa. Varnade att jag kan få lite hjärtklappning då bedövningen innehåller adrenalin. Det tog inte många minuter så började svetten rinna och babyn sparka omkring. Tandläkaren sa att han slipar några sekunder och så pausar vi. Men de några sekunderna var för mycket och jag höll på att svimma. Så huvudet åkte ännu längre ner och tandläkaren lyfte upp mina fötter. Efter en stund kändes det lite bättre så han kunde fortsätta. Några sekunder så fick vi pausa igen när dom såg att färgen försvann från mig. De var verkligen duktiga båda 2, tandläkaren och hans assistent. Följde noga med hur jag reagerade och tog pauser fast det bara var ett litet ingrepp. Tandläkaren satte en tillfällig lappning åt mig och gick sedan snabbt igenom dom andra tänderna, som såg bra ut. Jag fick en ny tid efter några månader då det görs en riktigt lappning, och om det blir illa före det är det bara att ringa.

När jag fick stiga upp från stolen kände jag mig helt okej, förutom att jag var genomsvettig. De undrade om jag hade någon med mig att jag inte sku gå ensam iväg, och erbjöd mig att gå och vila i något rum då jag var ensam. Men jag sa att jag klarar mig. Och färgen hade jag fått tillbaka.

Jag vet inte varför jag reagerar såhär hos tandläkaren för jag har ingen tandläkarskräck eller obehag för tandläkare. Int tycker jag det är något vidare skönt när de bökar omkring i munnen men jag brukar ta det ganska chill. Eller brukade. För de senaste gångerna jag varit hos tandläkaren har jag varit gravid och hållit på att svimma. Liggandes i stolen.