Lunch på stan och rådgivning

Till idag hade jag planerat in lite mera program åt mig; födelsedagspresantjakt, lunch och rådgivning. Det var ingen lätt sak att hitta en födelsedagspresant åt en 2-åring. Leksaker finns det ju massor att välja bland men de flesta är också över min budjet och samtidigt vill jag inte köpa någonting som känns helt onödigt och bortkastat. Hittade till slut något jag hoppas han kommer tycka om och som utvecklar motoriken. 

Vi hade bestämt lunchdejt med Ida på Oishi Sushi. Underligt hur ålänningen nog hunnit äta där men inte jag fast det är länge sedan det öppnat :D. Det fanns massor av olika sorters sushi att välja mellan och så lite "vanlig" kinamat så utbudet var enormt. Och jaa, så fanns det ett litet salladsbord också. Gott var det och vi åt säkert helt för mycket! Jag kommer nog luncha där flera gånger när jag får tillfälle. 

Sedan fick jag springa till rådgivningen, springa betyder gå så hårt jag klarade av med min mätta mage, sjuka höfter och sammandragningar av stressen att hinna i tid. Första gången som jag inte var i tid och hade allt färdigt mätt när hon öppnade dörren. 

Vikten har stigit sedan förra veckan med 600g, så ännu bara ökar jag i vikt. Nu har jag gått upp lika mycket som med Matilda. Och då är det just 3 veckor längre. Mitt blodtryck var lite högre än tidigare, 129/79, men antagligen helt normalt när hon inte påpeka någonting om det. Magmåttet samma som förra veckan, 33, men babyn hade farit ännu längre ner för nu fick hon inte tag om huvudet ordentligt. Här var någon som påpekade att min mage inte sjunkit som den ska göra innan förlossning, nå den kommer int att sjunka mera heller. Kan tänka mig att när babyn väl är påväg ut så behöver den bara sparka en gång så kommer den som ett spjut då den ligger helt rakt. Babyns hjärtljud var lägre än förra veckan men for inte för lågt för att man ska vara orolig. De var mellan 118 och 130 hela tiden. Nu kände hon också på fostervattenmängden,sa att det finns bra med vatten, Det betyder att moderkakan ännu fungerar och orkar som den ska. Hon uppskattar inte babyn till någon stor baby, normalstor och ännu en bit ifrån 4kg. Eftersom min mage är ganska liten och babyn bra ryms att röra på sig så kan den inte vara så stor. Babyn ryms alltså ännu och flytta på rumpan från mitten till ena sidan. Och den ryms att sparka mig ordentligt. Förra natten gjorde jag den riktigt arg med att ligga lite för mycket på magen och då var det nog boxningsmatch för hela pengen i magen! 

Händerna har ju hållit på att domna i några veckor, nu har också fötterna börjat domna så det ska bli så skönt att slippa denhär vätskan. Nu är det högst 10 dagar kvar så är babyn på utsidan. 

Sammandragningar har jag fortfarande mest på natten, rätt så störande. Daniel trodde redan vi sku o föda förra natten när jag låg i sängen och frustade mig igenom en sammandragning. Tror denhär förlossningen kommer bli smärtsammare än Matildas :/. Sådär annars finns det inga tecken på att babyn sku vara påväg ut. Och jag börjar bli rikgit irriterad när alla hela tiden frågar om jag har några känningar. Vadå känningar? Hur ska jag veta det ? Int hade jag precis några känningar med Matilda heller. 

Några färdknäppar verkar inte heller hjälpa. På söndagskvällen gick jag 9 gånger upp och ner för vår backe och så 1 gång jogga. Ingenting förutom lite sammandragningar direkt efter. På måndagen kom Daniel hem och sa "nu far du i bastun, vi far ti k-rauta me Matilda, o du kommer int ut från bastun först om 3 timmar". Så där fick jag sitta, men inte ens en sammandragning kunde bastun framkalla! Så sen gav jag upp med att testa färdknäppar. Ställde in mig på en igångsättning till nästa vecka och lever enligt det. 

40+4