Rådgivning, marknad och pizza

Igår besökte vi höstmarknaden i staden med Matilda och mamma. "Marknadsvädret" (regn) höll sig borta i år och istället var det svinkallt. V gick ett varv, köpte kringla och så var vi färdiga. Jag köpte också torkade frukter åt Matilda en påse men annars var det nog dåligt med allt på marknaden. Inte för att jag nu någonsin brukar köpa någonting på marknaden annat än kringla och meterslaku.

Rådgivningsbesöket var precis som förra veckan över på 15 minuter. Det känns ganska onödigt att fara till stan för det.. Vi kunde bara konstatera att allt är bra och normalt. Rådistanten tyckte det var bra att vikten inte stigit så mycket för då har det inte samlats mera vätska, jag håller inte med henne för jag vet ju nog att fötterna ännu bara fortsätter svälla så visst samlas det vätska fortsättningsvis. Babyns hjärtljud var ännu lägre än förra veckan men såg att Matildas hjärtljud också sjönk innan förlossningen, så det är väl inget att oroa sig över. Mitt eget blodtryck tycker jag är alldeles för högt, men nu har det kommit upp till vad som kallas normala värden, så påriktgit är det inte något högt alls. Vi tog en sista tid till nästa vecka, och hon berättade vad som händer efter det om babyn inte kommit ut. Rådistanten håller fast i att babyn är startklar och kan komma när som helst, jag tycker den ännu är uppe i halsen på mig och inte alls påväg ut. Hon har inte gjort någon viktuppskattning på babyn men tycker den inte är något extra stor så jag får väl bara hoppas att hon har rätt och det inte är någon 4kilos klimp jag ska klämma ut.
Nu när jag går och väntar på förlossningen och att det ska börja hända någonting så har jag också kännt att jag inte alls har lust att föda. Bara för dethär väntades skull. Känns som om jag inte har någon ork i kroppen och jag förstår inte hur jag ska orka. Men nu kommer väl den styrkan någonstans i från när det är dags att krysta.
Mina höfter och ljumskar är ännu så sjuka att jag sku kuna vråla. Jag har svårt att gå och allt gående gör det i princip bara sjukare men ändå försöker jag röra på mig ifall babyn sku komma ut med att jag anstränger mig lite mera. Nätterna är värst, jag kan inte sova långa stunder på någondera sida, efter en timme börjar det värka så att jag måste byta sida. Och att svänga sig i sängen är ett helt projekt då det tar så sjukt att jag börjar gråta. Sku dessutom behöva käpp eller ledstång när jag på natten ska upp på vessan, nu hänger jag längs möbler och väggar för att komma framåt. Mina händer domnar när jag ligger ner, obehagligt att vakna när båda händerna och armarna är bortdomnade.

Till kvällen hade vi bestämt pizzakväll med flickorna hos Karin. Det var min sista kväll på länge som jag kan fara utan barn, så jag passade på. Vi fixade pizzor och chillade i köket nästan hela kvällen. När vi orkade stiga upp flyttade vi oss till soffan med en godisskål som efterrätt.