Egentid

Härom dagen läste jag en artikel av Yle om föräldrars egen tid. Många tycker att när man skaffar barn måste man ge upp allting, man ska uppoffra hela sitt gamla liv för sina barn. Nej, det ska man inte. Man slutar ju inte vara sig själv, man slutar inte tycka om vissa saker bara för att man blir förälder, så varför sku man måsta ge upp allting ? Föräldrarna behöver också tid att få göra någonting som de tycker om, utan sina barn. Jag tycker man ska göra någonting som man mår bra av och ger ork i vardagen, någon vill träna, en annan vill gå en sykurs. Men det är ett avbrått i vardagen man ska kunna ta för att orka. Ingen normal människa blir inte galen av att se samma 4 väggar dag ut och dag in, och den enda att prata med är en 2-åring. Föräldrar behöver också ladda sina batterier.
Med första barnet är det en betydligt större förändring att inte längre ha egen tid, som med andra barnet. Med nummer 2 är man ju redan van att tid för sig själv inte kanske sker varje dag, om ens varje vecka. Man kan ju inte kräva lika mycket egen tid som förut när man får barn, men man är nog berättigad den ändå.
Jag har haft "egen" tid 5 gånger sedan Mathias föddes. Det låter mycket för han är ju bara 2 månader. Men av de gångerna har jag 2 gånger varit till tandläkaren och en gång till labben. Så tid att göra någonting roligt för mig själv har det inte varit frågan om. Just nu är det egen tid när jag får duscha ifred och jag vet att Daniel har koll på ungarna. Nu är det ju egen tid på sitt sätt när barnen sover, men jag har ändå fullt ansvar över dom och kan inte hitta på vad som helst.
Det tyngsta just nu är att vi varken har egen tid eller tumistid med Daniel. Våra kvällar går till att natta Matilda, så vi är fast med varsin unge hela kvällen för Mathias är vaken hela kvällen. När Matilda äntligen sover efter 1-2 timmars nattande har vi ännu Mathias att underhålla och då är klockan redan så mycket att man inte orkar så mycket. Daniel brukar fara och träna om Matilda somnat någorlunda i tid och då blir jag ensam igen. De kvällarna som det går jätte sent med Matilda är nog de värsta, när man inte alls själv hinner varva ner innan man ska gå och sova. Att vi med Daniel sku hinna äta kvällsmål och sitta en stund på soffan utan barn, det händer typ aldrig. En liten stund nu och då utan att behöva focusera på barnen behövs.
Nytt år, och nu ska vi båda få lite egen tid utan barn tycker jag! Jag vill också träna någongång i veckan, och det ska nog lyckas med planering.