Barn som sover, en lyx vi saknar

Här hemma har vi sedan Mathias föddes ändrat våra sovplatser. Jag vet att många funderar och inte kan förstår det att jag och Daniel sover i olika rum. Det är helt enkelt av praktiska skäl och för att vi båda ska få sova så mycket som möjligt under natten.
När Mathias kom hem från BB var Daniel flunssig och då ville han inte sova i samma rum så han tog sitt täcke och dyna och gick till gästsängen. Och där blev han sedan. På obestämd tid. Jag trodde inte han sku sova där ännu när Mathias är 4 månader, men det ser nog ut som att han sover där ännu en tid framåt.
Mathias har ju alltid sovit bäst brevid mig, och för mig är det lämpligare att honom brevid mig än att måsta stiga upp 1 gång i timmen för att han är orolig i egen säng. Någon har undrat hur jag kan sova när babyn ligger brevid, inga problem där, Mathias ligger ju på "egen" sida i sängen. Jag har alltså helt bra med utrymme att svänga mig utan att vara rädd att han blir under.
På kvällarna försöker jag få Mathias att somna själv i egen säng, alla kvällar lyckas det inte men vi övar. Ibland känns det motigt att först natta Matilda 2 timmar för att sedan natta Mathias i 30 minuter, så om nu ena sku somna själv! Sedan när Mathias vaknar på natten får han komma brevid mig. Och nu när han sovit extra oroligt har jag inte orkat sätta honom tillbaka i egen säng men bara han börjar sova bättre också morgonnatten (kanske när han får mera mat?) så får han nog börja sova mera i egen säng. En ordentlig skillnad på barnen då Matilda var 2 månader när hon flyttade till eget rum och Mathias är nu 4 månader och sover ännu i samma rum/samma säng. Matilda slutade också med nattätande när hon började få mat dagtid.
Nu har Mathias börjat vakna senast klockan 7, helt för tidigt om man frågar mig. Och behöver inte en baby mer än 10 timmar nattsömn?!

Matilda har väckt oss varje dag mellan halv 7 och 10 över 7 den senaste veckan, men idag sku hon då sen inte stiga upp när jag väckte henne halv 8, nu är det sen underligt.. Tänk att ha barn som sover till 9 om mornarna, vilken lyx det sku vara. Ofta har Matilda inte ens sovit färdigt när hon vaknar så tidigit utan är trött och gnällig ända tills dagsvilan, förstår inte varför hon har så svårt att sova.
En tid efter att Mathias föddes sov hon jätte oroligt och då fick hon sova med Daniel i gästsängen. Mindre gråt när han direkt kunde lägga handen på henne när hon började gråta på natten. Sedan hade hon ju nattskräck också innan julen. Något av det värsta jag varit med om tills vi fick reda på vad det var.
Daniel sa på skämt en gång att eftersom Matilda alltid som liten ville sova ensam, vill hon nu som 2 åring ha närhet under natten istället. Att hoppas att Mathias nu tar all närhet han behöver så han sedan som 2 åring kan sova ensam. Får se, man kan ju alltid hoppas på det bästa.

Det praktiska med att vi sover i olika rum är att Daniel inte vaknar när Mathias gnäller och äter (jo Daniel är den som vaknar till alla ljud) och jag inte behöver springa upp för när Matilda gråter. Det har bara blivit så att Daniel tröstar henne nattid. Jag behöver inte ens vakna när Matilda gråter, för jag vet att Daniel är närmare.

I Tahko sov vi alla 4 i samma rum, helt hemskt! Jag vaknade förstås av Mathias gnäll, men också fick jag trösta Matilda under natten. Och jag kunde konstatera att våra barn sover nog inte på en tid ännu i samma rum! Matilda vaknar till av Mathias gnäll och Mathias vaknar när Matilda vaknar. Ingen bra kombo alls!

Mathias fick sova i sin koppa mellan oss, för på golve kunde jag ju int lägga honom