Tahko 2016

På måndagen efter Matildas läkarbesök började vi köra mot Tahko, det är 5 timmars bilfärd utan paus. Matilda somnade efter ungefär 15-20minuter, precis som planerat och sov nästan 2 timmar. Just innan Mikkeli vaknade båda barnen och vi började leta efter ett ställe att stanna på. Vi körde förbi en bensinstation men eftersom det verkade vara den ända längs vägen så fick vi försöka ta oss tillbaka, det krävdes bara 3 u-svängar innan vi lyckades ta oss dit. Där blev det lite sträcka på benen och mat. Jag satte mig på bakbänken mellan barnen när vi fortsatte köra, för att underhålla dem. Matilda sku ju iallafall inte sova mera och behövde lite sällskap. Vi hade det bra men just innan Kuopio blev hon lite rastlös och vi fick ta fram pädden för att se lite Mumin. Mathias sov och var vaken om vartannat. I Kuopio stannade vi för att handla, då fick vi också fast pappa som i 2 timmar varit 15km framför oss, men på en annan väg. Jag hoppade bak igen och så körde vi den sista timmen i mörknet till Tahko. Navigatorn var inställd på kortaste vägen så vi hamnade in på någon mindre väg som var helt igensnöad och man kunde bara köra mitt på. Sedan hade inte pappa heller klart för sig varifrån nyckeln sku hämtas så då körde vi en extra sväng till fel adress. När vi äntligen fått nycklarna var följande problem att hitta stugan. I mejlet pappa fått om bokningen stod "stugans adress" och en adress, som var hotellets adress så vi tvinnade nu på en god stund innan pappa till slut hittade stugan en bit bort. Framme var vi kring 18:30 så hela dagen hade gått till körande, men hellre god tid och tid att stanna än att sträck-köra.
Vi tömde bilarna och så började de laga mat medan jag yrade omkring och försökte hitta plats till alla våra saker. Jag hade gärnat packat upp lite kläder och lagt i skåp men alla skåp var utan hyllor så det var bara att slänga in hela kassen i skåpe. En vänlig receptionist hämtade matstol och säng åt Matilda.

En hel del som man behöver med sig för 4 dagar, här fattas ju skidor och månor, och en kass som kom till i sista minuten.

Tisdagsmorgonen sken solen och mätaren visade på -5. Helt perfekt väder alltså! Eftersom att vi hade väckarklockan med oss steg vi upp med Daniel och fixade morgonmål, och fick vänta en god stund innan någon annan dök upp. Sedan började de andra rusta iväg sig till backen och vi klädde på oss för att gå ut. Mathias i vagnen och Matilda på rattkälken så traskade vi iväg mot backen. Vet inte om Matilda var trött eller bländades av solljuset men hon höll på att somna där hon satt på kälken. Jag satte sedan Daniels solglasögon på henne så piggnade hon till (inte hade jag ju tänkt på att ta med hennes, de är nerpackade någonstans med sommarkläderna). Vid slalombacken fick Matilda skida lite med sina egna skidor men hon var inte så intresserad så de åkte av ganska fort. Vi gick omkring lite, såg på hästar, skidande människor, snöskotrar, bilar.. Sedan var klockan redan så mycket att vi fick gå tillbaka till stugan för att ge Matilda lunch och få henne och vila en stund. På hemvägen gick vi via hotellet för att låna en potta, Matilda blev överlycklig när hon såg den. Fast det bara var -5 grader kändes det betydligt kallare och vi hade alla rosor på kinderna ännu på kvällen.

När Matilda vaknade från sin dagsvila åt vi lite mellanmål innan vi klädde på oss för att gå ut igen. Vi gick ner mot isen en annan väg denhär gången och hittade en bra backe där de kunde åka ner med kälken. Sedan gick vi ett varv till spa/bowlingen för att titta. På vägen hem hittade vi en stor park, och dit sku ju Matilda. Säkert en halvtimme sprang hon från klätterställning till klätterställning innan jag fick bära bort henne därifrån. När vi kom till stugan hade de andra just kommit tillbaka från backen. På kvällen blev det bastu och pestofisk. Redan vid 22 började alla söka sig till sängs.

Vi hade tur och hade inga väggrannar i stugan. En stuga nära till allt, man kunde skida till backen men det var uppförsbacke hela vägen tillbaka. 

Väckarklockan väckte oss igen orimligt tidigt på onsdagsmorgonen men vi hade god tid att göra oss klara för skidbacken! Vi hade kvällen innan bestämt att jag och Daniel får fara till backen direkt när den öppnar och pappa är med barnen så länge. Lite innan 10 var vi i backen och gissa min besvikelse när backarna redan var sönderåkade. Jag hade tänkt att när vi är så tidiga får man åka på pistmaskinsnö men allt den dragit var redan borta fast backarna var nästan tomma. Vi åkte en stund med mina syskon tills de försvann iväg någonstans. Vi åkte väl för långsamt tyckte de, men står man vart 3dje år på skidor går de lite långsamt i början. Vi försökte åka så många olika backar som möjligt. Solen visade sig imellanåt men det blåste kallt. Vi tog en kakao på Panoramabaren på toppen innan vi började åka mot bilen, backe upp och backe ner. Vid kl 13 var vi tillbaka i stugan, Mathias sov ute och Matilda sov i vår säng.

När barnen vaknat från sina vilor klädde vi på oss och hoppade i bilen för lite sightseeing. Vi hade sett bilar uppe på berget och dit ville vi också. Tur var det bra skyltat och vi kom utan problem upp till toppen av Tahko. Matilda var lite rädd att hon sku falla och vågade inte gå så nära kanten (om det nu finns någon kant på en skidbacke). Från toppen körde vi ännu till Lumilaakso sidan för att se ifall pappa och de var där men vi såg nog inte dom. Sedan blev det kotipizza innan vi for tillbaka till stugan.

På kvällen blev det igen bastu och mat, vi grillade korv i takkan. Daniel smusslade över Matildas nattande till pappa medan vi var i bastun, hehhe. Mathias hade namnsdag så till efterrättt blev det kaka, men då hade namnsdagsbarnet redan slocknat.

Torsdagsmorgonen var snöig och blåsig. Vi packade ihop alla våra saker och lastade i bilarna. Pappa och dom for till backen för att åka sista dagen. Jag hade tänkt att Matilda sku få prova slalomskidor innan vi åker hem men det snöade så att det var jobbit att hålla ögonen uppe, så vi skippade skidorna. Vi gick en stund på isen nedanför backarna för att Matilda lite sku få springa av sig innan hemfärden, nå hur mycket sprang hon när det ända hon sa var "vila famnen", huoh. Matilda fick lunch på Tirol och sedan hade vi avklädning i snöstormen innan vi satte oss i bilen.

Matilda somnade nästan direkt och Mathias också efter en stund. Jag och Daniel sysselsatte oss med att räkna kameror längs vägen. Matilda sov nästan 2 timmar när hon mittiallt vaknar och skriker "kör int så hårt!", hahha :D. Vi stannade på samma bensinstation i Mikkeli för att äta och körde sedan hela vägen hem. Underhöll Matilda med att räkna till 10 säkert 50 gånger, och så "jagade" vi lastibilar på vägen.

29st hann dom bli innan Lahtismotorvägen

Vi hade en bra sportlovsresa trots tidiga väckningar. Skönt att få komma bort hemifrån och ha mera tid att bara vara tillsammans. Tack till pappa som fixade allting och för sällskapet <3.