Amning

I dethär huset börjar amninstiden vara förbi. Det känns både skönt och ledsamt på samma gång. Jag kan tänka mig att det känns så för de flesta. Mathias blir snart 8 månader så jag tycker det är helt passligt att sluta amma. Men största orsaken är nog att det inte längre finns mjölk i den mängden han kräver, förstås för att vi sakta minskat sedan en tid tillbaka. Ännu för några veckor sedan ammade jag också under dagen men han blev bara arg när det tog för länge innan det kom mjölk och sedan räckte det inte till, så vi övergick till flaska. På natten ammar jag ännu 1-2 gånger, beror ju på honom. Nu äter han också 2dl mjölk från flaskan under natten.

Många har förväntningar och helt klart för sig att de ska amma och hur länge. Med Matilda hade jag nog inga förväntningar och någon "plan". Hade nog inte ens tänkt på amningen så mycket. Mina tankar var nog att det hör till och det funkar om det funkar, ingen stress. Nå det fungerade ju inte från början och efter att hon redan på avdelningen fick flaska så var det lättare att fortsätta med flaska då läkaren krävde att hon åt viss mängd per dag. Så med Matilda blev det delamning från början, och det gjorde nog att det aldrig fanns tillräckligt med mjölk. Som sedan var orsaken till att vi slutade när hon blev 3 månader.
Denhär gången hade jag samma inställniing till amningen; ingen stress, det funkar om det funkar. Och denhär gången gjorde det ju det. Visserligen fick Mathias också flaska direkt de första dagarna för att han blev för gul och läkaren krävde viss mängd mjölk i dygnet. Mjölken steg också först ordetnligt efter att jag tog några klunkar öl. I princip har jag helammat Mathias i 4 månader, vilket jag är nöjd över. Visst fick han flaska nu och då också, om han var extra hungrig eller jag inte bara orkade sitta och amma hela dagen. Fast jag helammat har jag inte haft mjölk så det svämmat över, det har funnits prick det han krävt, ingenting extra. Har inte kunnat pumpa och sätta i frysen.

Känslomässigt har amningen varit tyngre. Jag har kännt mig mera fast vid babyn och det har varit svårare att lämna honom ens för korta stunder fast jag vetat att han är nöjd också med flaska. Med Matilda blev det ju så att vi delade på matningen, Daniel kunde lika bra som jag förse henne med mjölk. Nu är det bara jag som matat Mathias. Jag har också varit mycket mera känslosam och haft lätt till tårar under tiden jag ammat, men allt får man väl skylla på hormonerna ? Helt tydligt har jag haft en större separationsångest med Mathias än jag hade med Matilda. Men jag tror också det har betydelse att Daniel också var så mycket mera med med Matilda, nu har jag i princip skött Mathias dygnet runt från början. Och Daniel tagit hand om Matilda.

Fördelarna med att amma är att det är naturligt (men jag har ändå aldrig kännt mig helt bekväm med det) och det är gratis (nästan, amningskläder fick jag ju köpa åt mig). Jag har alltid haft möjligthet att vila, sitta ner och ta det lugnt medan jag ammat. Vi har inte heller behövt koka en massa tuttflaskor om kvällarna.
Förstås finns det fördelar med att ge babyn mjölk från tuttflaska också, och det som jag nog saknat mest med amningen jämfört med tuttflaskan är att kunna följa med mängden babyn äter! Jobbigt att inte ha en aninig om det går ner 25ml eller 70ml i gången. Flaskan kan också vem som helst ge, och det är inte alltid mamma som får gå iväg när barnet är hungrigt. Billigt är det visserligen inte, och tuttflaskor hamnar man också diska och sköta om.

Men som sagt, jag är nöjd. Jag har flaskmatat ett barn och helammat ett annat. Båda har mått bra och vuxit fint. Nu känns det naturilgt att avsluta och så småningom vänja Mathias med helt vanlig mjölk.