En ny vardag

Det tar nog tid innan man vänjer sig med att vara "ensamstående" halva och ibland hela veckan ut. När Daniel far redan innan barnen stiger upp på morgonen och kommer hem när de sover så är det jag som ska sköta iväg oss på morgonen, jag som ska hämta på dagis efter jobbet, jag som ska fixa middag och sedan alla kvällssysslor. Sedan ska jag ännu städa upp i huset, diska undan och sköta byket. Imellan känns det som att det aldrig tar slut, och int tar ju aldrig disken och byket slut. Underligt mycke leksaker hinner också de 2 dra fram på den korta stunden de är hemma efter dagis (båda dagarna har vi blivit ute på gården och leka när vi kommit hem och gått in när det varit mattid). Annars brukar den ena sköta kvällsgröten och den andra plocka leksaker, men nu får jag sköta båda delarna samtidigt. Och nej, jag kan bara inte blunda för alla leksaker, jag ska ha golvet tomt till natten! Och när de råddar i 3 rum, ibland 4 när Matilda tror att vårt sovrum är något dockrum vart hon för alla dockor och kärror, huoh.

Städning ska skötas på dagen, och att städa med barn i fötterna är inte det lättaste, så jag blev överlycklig på måndagen när jag kom hem med barnen och såg redan i ytterdörren att svärföräldrarna varit och städat under dagen. Det är lyx vi har som jag nog verkligen uppskattar. På söndagen hade jag visserligen dammsugat det värsta när jag höll på att få nervfel med sanden på golvet, så medan barnen åt kvällsgröt drog jag med dammsugaren. När annars ska man dammsuga, då satt de iallafall stadigt stilla i sina stolar. 

Både arbetsdagar och lediga dagar är jag helt slut när kvällen kommer och vill helst bara kasta mig på soffan framför tv:n. Och för det mesta gör jag det också, men måste ändå stiga upp och städa upp i köket. Har märkt att jag blir bara på dåligt humör om jag måste börja dagen med ett överfullt diskbord så sköter undan det på kvällen fast det tar emot. 

Samtidigt som jag tycker det är tungt att vara så mycket ensam så är det helt skönt på sitt sätt. Barnen är mycket snällare och möjligare när bara jag är hemma. Och det gör gott för oss också att inte se varandra så mycket, hehe. Fast idag var en sån dag som allt bara kändes tungt och eländigt, Matilda som vaknat före 6, och sedan kräver full uppmärksamt, lika som Mathias. Matildas ljudnivå har blivit på "dagis" och man får be henne sänka volymen hela tiden. Mathias sov bara 1,5h dagsvila och var trött och gnällig när han vaknade. Som tur kom mamma sedan och tyckte vi skulle gå ut och gå. Vilket gjorde gott åt oss alla. 

Det tar tid för kroppen också att vänja sig att stiga upp lite över 5 och sedan vara igång precis hela dagen. Det är inte mycket vi hinner sitta på jobbet så med min dåliga rygg känns det nog. Stressen som jag har haft de senaste veckorna inför allt det nya har iallafall lättat. Jag har konstaterat att jag nog klarar det här :)